Varför börjar jag inte skriva fler inlägg innan morgonkaffet? Jag är aldrig så jävla arg, taggad och lättretlig som när jag är nyvaken. Detta är briljant, för i helvete! Och nu är jag taggad så in åt helvete, och det är på grund av den där jävla yttrandefriheten igen!
Jag sitter och dricker mitt kaffe och tittar på Betnér Direkt just nu, en inte så gammal favorit för min del, och just nu kollar jag på första avsnittet som handlar om just yttrandefriheten. Rätta mig om jag har fel, men yttrandefriheten är en grundlag sedan 1991 som begränsas av landets andra lagar. På ett sätt är det helt rätt, men jag är en av de som till 100% står för att alla får säga vad man vill, när man vill och hur man vill. Men jag är minst lika mycket för den mänskliga faktorn, något som är starkare än allt i mig. Vi är alla människor, vi ska alla behandlas med mänsklig respekt, oavsett om vi har yttrandefrihet eller inte. Men det ändrar inte det faktum att vi alla har rätt att tycka och tänka precis som vi vill om allting i hela jävla världen.
Om du lever efter den nazistiska ideologin så är det din rätt. Om du vill, med en brinnande vrede, avsky allt och alla som inte lever efter den ”perfekta ariska normen” så är det din rätt, och jag dör hellre innan jag ser någon inskränka din rätt att hata dessa. Jag håller inte med dig, men jag håller med rätten för dig att tycka och tänka så, precis som att jag tycker att du är ett idiotiskt avskum som lever efter denna blinda människosyn. Vill du sitta med dina nazist-bröder och hata judar, komma med rasistiska skämt, slänga ur dig onda kommentarer å homosexuellas vägnar så gör det, för all del. Du har rätten till det. Men var går gränsen? Gränsen går i det offentliga rummet. När du står bland människor så inskränks din rätt att säga vad du vill, inte tycka vad du vill, och yttrandefriheten gäller bara inom vissa gränser. Där är skillnaden.
När du sitter i din källare omgiven av dina vänner som tycker samma sak som du så får du slänga ur dig antisemitiska kommentarer, homosexuella glåpord och rasistiska ord, men när du står ute bland folk… Glöm det direkt. Du får inte säga vad du tycker, du får inte säga vad du tänker om det finns någon som kan ta illa vid sig. Du har inte friheten att yttra dig, har du då yttrandefrihet? Jag tycker inte det är rätt, men det är inte heller fel, för jag är som jag sa för den mänskliga faktorn. Jag personligen skämtar om allt och alla, jag är gränslös och kan komma med de mest smaklösa kommentarerna och groteska skämten om allt och alla du kan tänka dig, antagligen steget längre också. Men här är det vackra: jag anpassar mig till min omgivning!
Jag har judiskt påbrå men jag har inga problem att komma med skämt riktat mot judar. Jag har vit hy och jag skämtar konstant om vita. Jag har mörkhyade vänner, men jag kan skämta om minoriteter. Jag känner folk med alla typer av sexuella läggningar, jag skämtar om alla läggningar. Det är inte för att jag inte bryr mig om någon, för det gör jag, jag bryr mig starkt om människor, men vad har vi om inte humor? Jag är stark nog att kunna ta kommentarer riktade mot mig, jag är stark nog att kunna ta skämt på min bekostnad, när mobbarna i skolan kom med alla möjliga kommentarer om mina säckiga kläder, mitt umgänge, mina smycken, mitt sätt att prata, då tog jag det alltid steget längre. När de sa ”Fan mannen, du har så jävla säckiga kläder att det ser ut som om du har blöjor, din jävla fjolla!” så lade jag till ”Ja, för fan, gå inte bakom mig för man vet aldrig när det börjar lukta skit!”. Det är inte att jag inte bryr mig, det är att jag har tillräckligt mycket självdistans att kunna ta det, och dra det till nästa steg. Men alla har inte det, och det får man respektera, men bara till en viss gräns.
Det folk inte tänker på är att ska vi börja ta offentlig hänsyn till vad en person tycker så måste vi helt plötsligt ta offentlig hänsyn till vad alla tycker! Om någon känner sig kränkt för att jag kommer med ett generellt skämt som kanske handlar om den trasiga trottoarkanten för att hans farfar dog när han halkade på trottoarkanten så måste jag ta precis lika mycket hänsyn till det, och sluta kommentera trottoarkanter, som om en mörkhyad man tar illa vid sig om ett slavrelaterat skämt. Vi kan inte ha selektiv yttrandefrihet!
Detta är och har alltid varit en gråzon. Även för mig, då jag som sagt är lika mycket för den mänskliga respekten som jag är för yttrandefrihet, men nu får ni för i helvete ta och lägga av! Sluta begränsa humor, sluta censurera texterna i låtar, sluta tro att allting måste göras om här i världen för att passa just dig eller de som du tillhör! Vill jag göra en rap-låt med orden cut, pussy, weed, kill, murder, rape, fuck, cunt, gay och vilka andra jävla ord jag nu vill så får jag göra det! Känner du dig ofredad för det så kan du låta bli att lyssna, det är verkligen inte svårare än så. Vore det något som du tvingades se eller höra dagligen så skulle jag förstå dig, men nu är så inte fallet. Om man själv utsätter sig för något, av egen fri vilja, så har man ingen rätt att klaga över det! Jag minns hur min mor när jag var liten och lyckades bita mig själv i tungan alltid sa ”Biter man sig själv så får man bita hur hårt man vill”, och det gäller även här. Utsätter man sig för något så får man skylla sig själv.
Jag minns även när polisen ville stoppa hiphop-gruppen Labyrint från att uppträda med basis att de har låtar som handlar om droger, polisbrutalitet och annat som bara beskrev deras liv i landets mer utsatta delar. Det som automatiskt slog mig då, på bara någon sekund, var: vilka skadar detta? De som väljer att lyssna på de här låtarna är de som kan relatera, de som tycker att låtarna är bra för att de på något vis kan se ett samband mellan texterna och deras egna vardag. De som kanske behöver Labyrints musik för att må bättre, de som kanske behöver Chilla Lide för att få chilla lite. Det är inte som att en överklassunge från Lidingö hör deras låtar och, mitt från ingenstans, får för sig att börja med koks och bli nästa Persbrandt, för i helvete! De som går på spelningar gör det för att visa sitt stöd och sin kärlek till bandet eller artisten, inte fan lägger man ner hundratals kronor på ett band som man inte tycker om bara för att kunna skylla på det när man våldtar en hora och slår ihjäl en käring med en tegelsten?
Jag har suttit för länge vid det här inlägget och känner att jag börjar få tunnelseende. Jag har tappat den röda tråden som jag tänkte följa när jag blev inspirerad att påbörja inlägget, så innan jag börjar svamla om något helt orelaterat så tar jag och rundar av. Men jag vill lämna er med detta: Respektera varandra, världen är en äcklig plats så det räcker ändå. Men respektera varandra åt båda hållen: ta hansyn för vad någon kan tycka är känsligt, men du som får den hänsynen får även ta hänsyn till vad den andra personen tycker och tänker. Som ett av mina favoritcitat genom alla tider lyder: ”I do not agree with what you have to say, but I’ll defend to the death your right to say it.”
/X
Xersans Hörna 