Prostitution – Lagligt eller olagligt?

Prostitution är ett otroligt intressant ämne att tala om; generellt talat så är folk antingen helt och hållet emot det eller så är det tabu att prata om. Det är bara en minoritet av människor som faktiskt är villiga att diskutera det, och en minoritet av denna minoritet är för prostitution. Då jag är som jag är så tänker jag ta upp ämnet här och nu, för jag tycker att tabubelagda ämnen dels är viktiga att prata om just för att det är tabu, och dels tycker jag att det är för jävla kul att göra folk obekväma med min nihilistliberala (ja, det är en ny term som jag precis tog trademark på!) syn på saker och ting. Så låt oss köra igång!

 

Först och främst så måste jag ju ta upp var lagen i Sverige står gällande prostitution idag; försäljning av sexuella tjänster är lagligt medan köp av sagda tjänster är olagligt enligt den så kallade Sexköpslagen, vilket är 6 kap 11 § i Brottsbalken. Den säger ordagrant: ”Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst ett år.” Så att sälja sex är alltså lagligt, det är att köpa som är olagligt. Vissa vill därför hävda att prostitution därför är lagligt, men jag skulle inte vilja påstå att det är det. Jag menar, visst finns varan tillgänglig att köpa och säljaren begår inget brott, men du som köper riskerar att dömas till böter eller fängelse. Det är inte direkt vad jag skulle klassa som lagligt. Amnesty håller också med, då de sedan 2014 formellt kämpat för att avkriminalisera sexarbete då de hävdar att det är ett brott mot mänskliga rättigheter att kriminalisera vad en människa får och inte får göra med sin egen kropp. Faktum är att de året efter (2015) slog igenom det här förslaget internt, men den svenska sektionen av organisationen gick emot det. Sverige har länge varit emot sexhandel; 1998 började den ursprungliga sexköpslagen gälla och redan innan det så var koppleri och bordeller strängt förbjudna. Just på grund av den så kallade sexköpslagen så kan vi inte säga att prostitution är lagligt här i landet, för även om du har all rätt i världen att sälja din kropp så har ingen laglig rätt att köpa. Om det hade varit lagligt så hade du kunnat hitta köpare som lagligt fick ta del av din produkt, så låt oss inte låtsas om att det är lagligt och accepterat. Om det verkligen var lagligt så skulle inte några hundratals människor dömas för köp av sexuella tjänster årligen. Siffran varierar mellan ett tiotal till ett hundratal per år, så även om det inte är många så döms folk. Du skulle inte kunna dömas om det inte var straffbart, och om det är straffbart så är det inte lagligt. För att det verkligen skulle vara lagligt så behöver båda aspekterna, alltså både köp och sälj, vara lagliga. Det räcker inte med att 50% är det.

 

Nu när vi har slagit fast att det inte kan vara lagligt med prostitution om inte både köp och sälj är lagligt så vill jag gå på ett av de största motargumenten mot prostitution innan jag ger er min syn på det. Det absolut vanligaste argumentet jag hör mot att sexhandel ska vara helt avkriminaliserat är också det absolut sämsta; människohandel, mer ofta kallat för trafficking. Folk drar kopplingen att om man är för avkriminalisering av prostitution så är man för trafficking. Det argumentet tycker jag är komplett nonsens och jag köper det inte för en sekund. Att avkriminalisera en handling betyder inte att man per automatik ska eller måste avkriminalisera en annan. Det skulle vara som att man i de delstater i USA som avkriminaliserade cannabis var tvungna att avkriminalisera metamfetamin, heroin och annan narkotika också. Det argumentet är så absurt enligt mig, för köp av sexuella tjänster och människohandel är två helt olika saker att diskutera. Det sistnämnda är till och med ett separat brott, nämligen 4 kap 1 a § i Brottsbalken och säger att ”Den som, i annat fall än som avses i 1 §, genom olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med annat sådant otillbörligt medel rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att han eller hon ska exploateras för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte, döms för människohandel till fängelse i lägst två och högst tio år.” Det är alltså ett helt separat brott, ett helt separat problem och går inte på något vis att jämföra med eller använda som argument mot laglig sexhandel. Så nej, man kan absolut inte säga att bara för att någon är för prostitution så är denne för trafficking. Det är bisarrt och rent utav löjligt att folk ens drar den kopplingen mellan de två. Att jämföra något som kan vara frivilligt med något som per definition enbart sker via tvång är så ointelligent argumenterat att det nästan inte ens är värt en respons över huvud taget.

 

Ett annat vanligt argument som man hör är ett mer förnuftigt argument, nämligen att många av de som säljer sina kroppar utan att de tvingas till det av någon annan gör detta för att de är missbrukare. Trots en relativt lång sökning via DuckDuckGo (för nej, jag litar inte på Google) så kan jag inte hitta statistik som sammanlänkar de två. Med det sagt så tror jag faktiskt också att det är sant; många missbrukare begår enkla brott för att få snabba pengar och jag tror absolut att ett av dessa brott är prostitution. Det här är ett argument som jag rent generellt tycker är exponentiellt bättre än argumentet om människohandel, men jag tycker inte att det håller ändå. Så länge det finns folk som är villiga att betala för ett snabbt ligg så kommer det finnas de som säljer det, så enkelt är det. Finns det en marknad så kommer tjänsten finnas någonstans, det är inte svårare än så. Det enda som händer när det är olagligt är att det blir en mer osäker miljö för de som säljer sex. En prostituerad som blir misshandlad, våldtagen, såld mot sin vilja och dylikt kommer med största sannolikhet inte våga anmäla detta lika enkelt som de skulle våga om det var avkriminaliserat, något som nämns i rapporterna om Prostitution Reform Act 2003 i Nya Zeeland som kom ut 2006, 2008 och 2013. Det skulle bli en mycket mer säker arbetssituation för de som faktiskt är i yrket av egen fri vilja om man gjorde som man exempelvis har gjort i delar av Australien, då prostitution är lagligt enbart i bordeller. Du får inte plocka upp en prostituerad på gatan, du får inte ta med dig en hem utan du får bara sälja och köpa sex i bordeller där det finns vakter som kan skydda kvinnorna och männen som säljer sex, där arbetarna får genomgå prover för könssjukdomar, där kondomer måste användas vid köp av sex och så vidare. Med andra ord; de som väljer att jobba på en bordell i Australien gör det av egen fri vilja, får en laglig lön att försörja sig på, kan säga upp sig och utbilda sig till eller börja arbeta med annat närhelst de vill och det finns vakter och andra skyddsaspekter där som gör de mer säkra än exempelvis de prostituerade här i Sverige.

 

Det sista av de vanliga tre argumenten mot laglig sexhandel som jag får höra är att prostitution skulle bli mycket vanligare om det var lagligt. Det här argumentet kan jag bryta ner enkelt genom att ställa två motfrågor; varför skulle det vara något negativt, och vad baserar du det på? Vi börjar med den första av motfrågorna: vad skulle vara det negativa med om det nu skulle bli vanligare om det blev lagligt på exempelvis den nivå som det är lagligt i delar av Australien? Om vi gjorde det lagligt att helt frivilligt jobba på en bordell där det finns vakter, vad skulle skadan vara i om det nu skulle bli vanligare att folk jobbade inom den branschen? Det kommer som sagt alltid finnas en marknad för det, och nu får de som säljer väldigt mycket mer skydd mot allt från sjukdomar till att bli utnyttjade eller skadade än vad de fick innan. Hur är det något dåligt? Däremot finns det inga siffror som stödjer att det skulle bli vanligare. Om vi tar Nya Zeeland som exempel, som för övrigt är det enda landet i världen idag där prostitution är fullkomligt och hundra procent lagligt i alla möjliga former, så har det visats att siffran håller sig på ungefär samma nivå, eventuellt även sjunker lite. 2005 så räknade de med att det fanns cirka 360 sexarbetare och 2007 så räknade de med cirka 230 i Auckland. Så även om det hade varit dåligt om antalet sexarbetare ökade så finns det inga siffror som stödjer det argumentet, det jag gav er från Nya Zeeland var bara en av många studier från runtom i världen som motbevisar argumentet att det skulle öka.

 

Innan ni får min åsikt så vill jag också bara säga detta; det är inte bara kvinnor som säljer sex. Enligt undersökningar i Sverige 1996, 2001 och 2004 så är det fler män än kvinnor som uppger att de sålt sexuella tjänster. Självklart så finns det ett stort mörkertal både bland män och kvinnor, men enligt undersökningen betitlad Sex i Sverige från ’96 så uppger 0,5% av de tillfrågade männen respektive 0,3% av kvinnorna att de tagit betalt för sex, i ”Sexuell exploatering av barn i Sverige” från ’04 uppger 1,8% av männen respektive 1,0% av kvinnorna (alla mellan 17 och 19 år gamla) att de sålt sex och i en enkät som hette ”Unga mäns sexvanor” från ’01 så sa 3,1% av de tillfrågade männen mellan 16 och 25 i ålder att de har ägnat sig åt prostitution. Allt finns sammanfattat här för de som är intresserade. Det kan mycket möjligt vara så att kvinnor råkar mer illa ut än män, men enligt alla undersökningar så är prostitution vanligare hos män än hos kvinnor, och då kvinnor eventuellt råkar mer illa ut än män så varför inte se till att de har en säker miljö att jobba i?

 

Så, vad tycker då jag om prostitution? Om ni inte har förstått det så är jag för en avkriminalisering. Dock inte som i Nya Zeeland där det är helt och hållet lagligt på alla sätt och vis, utan mer som delar av Australien där det enbart är lagligt i bordeller. Varför? För att det helt enkelt är mer säkert. Självklart kommer det finnas en risk för att en prostituerad blir utsatt för våld om hon jobbar på gatan oavsett om det är lagligt eller olagligt och självklart så kommer det finnas drogberoende som säljer sex på gatan oavsett om det är kriminellt eller inte, och just därför tycker jag att Australien har hittat rätt. Att sex ska vara lagligt att sälja på en bordell där det finns vakter som skyddar de som jobbar där från att bli utsatta för våld och/eller övergrepp, liksom på krogar, där det krävs att de män som köper sex ska använda kondom för att inte sprida sjukdomar och där de som säljer sex regelbundet får kollas, och eventuellt behandlas för, sjukdomar, där de som jobbar inom branschen faktiskt kan välja det helt och hållet frivilligt och sluta jobba med det precis när de vill, där de kan ha en fackförening och andra förbund för att göra arbetet bättre för de som jobbar där, där de kan få en riktig lön så de kan försörja sig, där trafficking fortfarande är olagligt och där de kan välja vilka de vill eller inte vill sälja till istället för att tvingas sälja till alla som vill. Säg mig, varför ska det inte vara lagligt för en man eller kvinna att sälja sin kropp om han eller hon helt frivilligt väljer att göra det? Varför ska den personen tas ifrån rätten att göra vad denne vill med sin egen kropp, och att få göra det i en mer säker och skyddad miljö? Jag finner det bara trångsynt att anta att alla som säljer sex gör det för att de måste, antingen på grund av trafficking eller brist på alternativ. Jag personligen har känt en kvinna som sålde sig för att hon genuint ville. Hon hade inget beroende och var inte missbrukare, hon hade ingen som tvingade henne, hon hade till och med en gymnasial utbildning. Hon valde helt enkelt att göra det hon gjorde för hon tyckte att hon fick bra betalt, hon tyckte om sex och hon såg inte varför hon inte skulle få göra det. Ärligt talat så gör inte jag det heller. Vad har vi för rätt att säga vad någon får eller inte får göra med sin egen kropp? Vem är du, jag, polisen eller politikerna att reglera de val vi har över våra egna kroppar som inte går ut över andra? Det behöver inte vara den osäkra, smutsiga, skamfyllda industri som det är idag. Det skulle kunna vara ett säkert arbete som genererar skatt till landet och erbjuder folk något de annars ändå kommer köpa olagligt, och utnyttja folk för. Den enda anledningen till att det är den farliga och förnedrande miljö som det är, är på grund av oss. Det är på grund av hur vi och våra lagar ser på det.

 

Med allt jag sagt ovan, kan du ge mig ett bra argument till varför det inte skulle vara lagligt? Kan du ge mig ett enda argument för varför vi inte skulle ha lagliga bordeller med frivilliga sexarbetare, ordningsvakter och allt skydd som kommer med en avkriminalisering? Jag vill jättegärna höra vad ni har att säga, oavsett om ni håller med mig eller inte, så lämna mer än gärna en kommentar. Jag lovar att svara på alla era kommentarer! Ta hand om er och må bäst.

/X

proxy.duckduckgo.com

Jag förnekade Dig

Jag har svikit dig. Vi har alltid stått stadigt, sida vid sida, och jag svek dig. Slagits på samma slagfält, för samma sak, slagits för rättvisan och kärleken, och jag vände dig ryggen. Förnekade dig, inte bara en utan tre gånger. Som om du aldrig existerat. Men å andra sidan, det kanske du aldrig någonsin gjorde från början? Däremot, om sanningen ska fram, så svek du mig också.

Jag förnekade dig först för andra. Efter allt du och jag har gått igenom, efter allt du gjort för mig när jag behövt någon, så har jag mage att inte erkänna dig framför mina vänner. Även folk jag inte känner. De frågar mig om vi pratat på senaste tiden, jag fnyser och säger nej. För det är sanningen. Jag hör bara av mig när jag tjänar på det. När jag vill någonting, när det är något jag behöver, då passar det. Då skriker jag ut efter dig, och ekot når alltid fram, och på några sekunder så svarar du mig. Det är i alla fall så det går till i min värld. I min utopi. Hur verkligheten ser ut spelar ingen roll, det är vad jag väljer att se som gör skillnad. Och jag väljer att se dig där, intensivt klängandes på varje ord jag spyr ur mig när jag behöver dig. Jag väljer att se hur du håller ditt uråldriga löfte om att alltid ställa upp, och på så vis se dig göra allt jag ber om utan minsta tvivel eller bristande energi. Jag väljer att inte se på det som att jag kör runt dig som en slav och arbetar dig som en hora när det passar mig, men det är vad jag gör. Och jag ser hur du tar det med ett genuint leende. Men när du sen ber mig om en enda sak, samma grej som du har bett mig om sedan vår första början, så kan jag inte. Du ber mig tålmodigt om en och samma sak, det absolut enda du har bett om i flera år, men jag kan inte. Jag säger att jag ska, men jag gör det aldrig. Detta är sambomisshandel utan dess like från min sida, men du tar det med ett leende och en nypa salt. Jag får väl skylla mig själv när du en dag är borta, eller hur?

Jag förnekade dig sen för mig själv. Det var trots allt inte trovärdigt. Allt du hade lovat, allt du hade sagt, allt jag hade bett dig om i mina mest desperata ögonblick. När jag såg utanför väggarna i min utopi och fick en gnutta av verkligheten, då var allting annorlunda. Allting jag sett dig göra var rökridåer, alla gånger jag var säker på att du lyssnat på mig när jag talat direkt till dig var lögner. Du var inte längre min blinda tjänare som älskade mig, du förvandlades till en manipulativ slyna som hade lurat in mig i en falsk känsla av trygghet. Jag trodde att jag visste var jag hade dig, men det enda jag hade var en skev världsbild. Ditt vidriga as, du lät mig få smaka på makten enbart för att förvandla mig till någon typ av egoistiskt monster, för att sedan ge mig århundradets värsta samvete, och avslutade med nådastöten om att allting bara varit en illusion från din sida? Du spelade mig genom att hela tiden låta mig tro att det var jag som spelade dig?! Det var tur att du kanske aldrig fanns där för mig, för hade du funnits i min närhet när jag insåg detta så hade jag gett dig ett kort slut på din oändlighet.

Jag förnekade dig då rakt i ditt eget ansikte. Jag bröt ihop i en melankolisk pöl, jag skrek till dig att, ironiskt nog, brinna i helvetet. Sista innehållet i behållaren sveptes och flaskan kastades mot platsen där jag trodde du stod. Jag nådde inte. Mellan mina tårar och mina hesa skrik på hjälp kunde jag se dig, suddigt, ståendes där vid horisonten. Ansiktet uttryckslöst. Icke-existerande. Din blick bad mig skylla mig själv, och känslorna i min kropp slogs emot mina insidor som chockvågor i en känslofylld storm. Jag visste inte om jag ville ha ihjäl dig eller krama dig. Mest av allt tror jag dock att jag ville ha din tröst. Din förstående hand dragen över mitt huvud, en puss på min kallsvettiga panna och en försäkran om att det kommer bli bra, som jag faktiskt kan tro på. Det du brukade ge mig. Det du alltid gett mig. Fram till dagen då jag började förneka dig.

Men du får skylla dig själv, min käraste. Jag förnekade dig inte för att jag ville, jag gjorde det inte för mitt eget höga nöjes skull. Lita på mig när jag säger att det gjorde minst lika ont i mig. Nej, du blev bara väldigt svår att lita på. Folk dök upp från alla världens hörn med påståenden om dig. Vissa hade bara tomma ord och barnsliga påhopp, men vissa kunde konkret backa upp vad de sa. Några enstaka hade följt dig länge. Jag mötte till och med de som en gång slagits för dig, de som inte ville hellre än att älskas av dig, och att kalla sig själva för din. Hela din trovärdighet började smulas sönder, tills den inte var mycket mer än en torr sandhög i mitten av mitt vardagsrum. En sandhög som jag var för rädd för att städa upp. Vi hade funnits där i flera år, existerat tillsammans med känslan av att vi tillhörde varandra. Du hade älskat mig villkorslöst, inte en enda gång hade du sagt emot mig, ifrågasatt mina idéer, du hade alltid accepterat samt älskat mig för den jag var. Och vad jag än gjorde mot dig, så fick jag alltid känslan av att du kompenserade genom att göra två saker för mig. Din godhet kompenserade för min brist av detsamma. Och jag älskade dig för det. Och jag trodde verkligen att du älskade mig.

Fram tills du tvingade mig att förneka dig.

Yttrandefrihet, era jävla *censur*!

Varför börjar jag inte skriva fler inlägg innan morgonkaffet? Jag är aldrig så jävla arg, taggad och lättretlig som när jag är nyvaken. Detta är briljant, för i helvete! Och nu är jag taggad så in åt helvete, och det är på grund av den där jävla yttrandefriheten igen!

 

Jag sitter och dricker mitt kaffe och tittar på Betnér Direkt just nu, en inte så gammal favorit för min del, och just nu kollar jag på första avsnittet som handlar om just yttrandefriheten. Rätta mig om jag har fel, men yttrandefriheten är en grundlag sedan 1991 som begränsas av landets andra lagar. På ett sätt är det helt rätt, men jag är en av de som till 100% står för att alla får säga vad man vill, när man vill och hur man vill. Men jag är minst lika mycket för den mänskliga faktorn, något som är starkare än allt i mig. Vi är alla människor, vi ska alla behandlas med mänsklig respekt, oavsett om vi har yttrandefrihet eller inte. Men det ändrar inte det faktum att vi alla har rätt att tycka och tänka precis som vi vill om allting i hela jävla världen.

 

Om du lever efter den nazistiska ideologin så är det din rätt. Om du vill, med en brinnande vrede, avsky allt och alla som inte lever efter den ”perfekta ariska normen” så är det din rätt, och jag dör hellre innan jag ser någon inskränka din rätt att hata dessa. Jag håller inte med dig, men jag håller med rätten för dig att tycka och tänka så, precis som att jag tycker att du är ett idiotiskt avskum som lever efter denna blinda människosyn. Vill du sitta med dina nazist-bröder och hata judar, komma med rasistiska skämt, slänga ur dig onda kommentarer å homosexuellas vägnar så gör det, för all del. Du har rätten till det. Men var går gränsen? Gränsen går i det offentliga rummet. När du står bland människor så inskränks din rätt att säga vad du vill, inte tycka vad du vill, och yttrandefriheten gäller bara inom vissa gränser. Där är skillnaden.

 

När du sitter i din källare omgiven av dina vänner som tycker samma sak som du så får du slänga ur dig antisemitiska kommentarer, homosexuella glåpord och rasistiska ord, men när du står ute bland folk… Glöm det direkt. Du får inte säga vad du tycker, du får inte säga vad du tänker om det finns någon som kan ta illa vid sig. Du har inte friheten att yttra dig, har du då yttrandefrihet? Jag tycker inte det är rätt, men det är inte heller fel, för jag är som jag sa för den mänskliga faktorn. Jag personligen skämtar om allt och alla, jag är gränslös och kan komma med de mest smaklösa kommentarerna och groteska skämten om allt och alla du kan tänka dig, antagligen steget längre också. Men här är det vackra: jag anpassar mig till min omgivning!

 

Jag har judiskt påbrå men jag har inga problem att komma med skämt riktat mot judar. Jag har vit hy och jag skämtar konstant om vita. Jag har mörkhyade vänner, men jag kan skämta om minoriteter. Jag känner folk med alla typer av sexuella läggningar, jag skämtar om alla läggningar. Det är inte för att jag inte bryr mig om någon, för det gör jag, jag bryr mig starkt om människor, men vad har vi om inte humor? Jag är stark nog att kunna ta kommentarer riktade mot mig, jag är stark nog att kunna ta skämt på min bekostnad, när mobbarna i skolan kom med alla möjliga kommentarer om mina säckiga kläder, mitt umgänge, mina smycken, mitt sätt att prata, då tog jag det alltid steget längre. När de sa ”Fan mannen, du har så jävla säckiga kläder att det ser ut som om du har blöjor, din jävla fjolla!” så lade jag till ”Ja, för fan, gå inte bakom mig för man vet aldrig när det börjar lukta skit!”. Det är inte att jag inte bryr mig, det är att jag har tillräckligt mycket självdistans att kunna ta det, och dra det till nästa steg. Men alla har inte det, och det får man respektera, men bara till en viss gräns.

 

Det folk inte tänker på är att ska vi börja ta offentlig hänsyn till vad en person tycker så måste vi helt plötsligt ta offentlig hänsyn till vad alla tycker! Om någon känner sig kränkt för att jag kommer med ett generellt skämt som kanske handlar om den trasiga trottoarkanten för att hans farfar dog när han halkade på trottoarkanten så måste jag ta precis lika mycket hänsyn till det, och sluta kommentera trottoarkanter, som om en mörkhyad man tar illa vid sig om ett slavrelaterat skämt. Vi kan inte ha selektiv yttrandefrihet!

 

Detta är och har alltid varit en gråzon. Även för mig, då jag som sagt är lika mycket för den mänskliga respekten som jag är för yttrandefrihet, men nu får ni för i helvete ta och lägga av! Sluta begränsa humor, sluta censurera texterna i låtar, sluta tro att allting måste göras om här i världen för att passa just dig eller de som du tillhör! Vill jag göra en rap-låt med orden cut, pussy, weed, kill, murder, rape, fuck, cunt, gay och vilka andra jävla ord jag nu vill så får jag göra det! Känner du dig ofredad för det så kan du låta bli att lyssna, det är verkligen inte svårare än så. Vore det något som du tvingades se eller höra dagligen så skulle jag förstå dig, men nu är så inte fallet. Om man själv utsätter sig för något, av egen fri vilja, så har man ingen rätt att klaga över det! Jag minns hur min mor när jag var liten och lyckades bita mig själv i tungan alltid sa ”Biter man sig själv så får man bita hur hårt man vill”, och det gäller även här. Utsätter man sig för något så får man skylla sig själv.

 

Jag minns även när polisen ville stoppa hiphop-gruppen Labyrint från att uppträda med basis att de har låtar som handlar om droger, polisbrutalitet och annat som bara beskrev deras liv i landets mer utsatta delar. Det som automatiskt slog mig då, på bara någon sekund, var: vilka skadar detta? De som väljer att lyssna på de här låtarna är de som kan relatera, de som tycker att låtarna är bra för att de på något vis kan se ett samband mellan texterna och deras egna vardag. De som kanske behöver Labyrints musik för att må bättre, de som kanske behöver Chilla Lide för att få chilla lite. Det är inte som att en överklassunge från Lidingö hör deras låtar och, mitt från ingenstans, får för sig att börja med koks och bli nästa Persbrandt, för i helvete! De som går på spelningar gör det för att visa sitt stöd och sin kärlek till bandet eller artisten, inte fan lägger man ner hundratals kronor på ett band som man inte tycker om bara för att kunna skylla på det när man våldtar en hora och slår ihjäl en käring med en tegelsten?

 

Jag har suttit för länge vid det här inlägget och känner att jag börjar få tunnelseende. Jag har tappat den röda tråden som jag tänkte följa när jag blev inspirerad att påbörja inlägget, så innan jag börjar svamla om något helt orelaterat så tar jag och rundar av. Men jag vill lämna er med detta: Respektera varandra, världen är en äcklig plats så det räcker ändå. Men respektera varandra åt båda hållen: ta hansyn för vad någon kan tycka är känsligt, men du som får den hänsynen får även ta hänsyn till vad den andra personen tycker och tänker. Som ett av mina favoritcitat genom alla tider lyder: ”I do not agree with what you have to say, but I’ll defend to the death your right to say it.”

Betnér Direkt S01E01

/X

Time to put boots to asses, del 1

Kimveer Gill, Eric Harris, Dylan Klebold, Seung-Hui Cho, Charles Manson, David Berkowitz. Alla psykiskt störda, men enligt de själva så ville de göra världen en tjänst genom att förinta alla onödiga idioter i världen. Jag tänker göra exakt samma sak men istället för att ha ihjäl folk så tänker jag ta ner idioterna här och nu – Dags att bli politiska!

Låt oss börja med feminism och bryta ner all skitsnack som Gudrun Schyman sprider runt sig. För att citera Paolo Roberto: jag är en militant motståndare mot feminism. Missförstå mig inte, jag tror något vidrigt starkt på jämställdhet, att alla oavsett kön, ålder, hudfärg, religion, utseende eller vad som helst ska ha samma chans och samma förutsättningar. En kvinna som gör samma jobb som en man ska så klart gå efter samma lönestege och ha samma förmåner, men även samma nackdelar, som mannen. Det är där jag och feminism skiljer sig åt. Feminism nu för tiden har ingenting med jämställdhet att göra, det är att mannen ska vara i underläge mot kvinnorna så som dessa torr-damer tycker sig ha varit i århundraden. Feminism har ingenting att göra med att det ska vara lika, feminism är hämnd. Bara det exemplet att män ska betala mer skatt för att vi är just män? Skamligt! De kan försöka maskera det hela genom att påstå att det är på grund av att mannen generellt har högre lön, men det är skitsnack! Då hade man i så fall föreslagit att de som tjänar mer, oavsett kön, ska ha högre skatt, inte bara män.

Att alla ska ha samma förutsättningar låter kanske orealistiskt men det ligger i oss. Vi kan göra det, vi vill bara inte. Dels på grund av alla gamla gubbsjuka 50-åriga professorer med skägg som tänker ”Jag har penis, jag har rätt” men det beror minst lika mycket på alla Gudrun Schyman-feminister som försöker totalvända det. De försöker inte jämna ut allt, de försöker inte få samma rättigheter eller samma fördelar, de försöker få alla rättigheter och fördelar och skicka alla män tillbaka till stenåldern! Till alla er feminister: Ni är tusen gånger vidrigare och mer idiotiska än de män ni hackar ner på. Väx upp, raka bort moppe-mustaschen och försök inse att dagens orättvisa läge är minst lika mycket ert fel!

När vi ändå talar om feminism så kan vi glida över till nästa ämne, något som feminister har fruktansvärt starka åsikter om: prostitution. Det är ett ämne där många som känner mig brukar bli förvirrade över mina åsikter, vilket är fullt förståeligt. Låt mig förklara det för er som inte känner mig:

När det kommer till hemsidor som Scandalbeauties och liknande så är jag äcklad. Småflickor som kallar sig för modeller (newsflash: inte en enda av er är någon jävla modell, ni är lättlurade bimbos) och billigt säljer halvtaskiga bilder på sin kropp, tagna av någon sluskig gamling som påstår sig ha jobbat för Slitz eller någon ung grabb som inte fick se tuttar innan, det är bara patetiskt och billigt. Men när det gäller prostitution så undrar jag bara för mig själv, varför inte göra det lagligt? Alla betalar vi dagligen för sex även om pengar kanske inte alltid är inblandat. Sex är våran äldsta, vanligaste och dyraste handelsvara, inte att förväxla med dyrbaraste dock. Hur många har inte haft sex för att ha en sovplats? Eller ett vanligt engångsligg för att han eller hon var snygg? Varför skulle man inte kunna ta emot en lapp eller två om någon erbjuder? Det är idiotiskt!

Jag anser att vad en person gör med sin egen kropp ska andra skita i. Om jag vill pierca kuken, tatuera pannan, ha på mig larviga di Leva-kläder och skaffa affro så skiter folk i det. Varför ska folk då bry sig om en tjej som har svårt att ragga på killar erbjuder mig några hundra för ett snabbt ligg? Eller om Pelle, som aldrig har haft självförtroende, anlitar en ”professionell” flicka för en timmes umgänge och en kvart med sex? Det ska folk ge blanka fan i.

Ett argument som jag inte tål är när folk eller politiker (ja, det är skillnad) slänger ur sig det faktum att prostitution är den tredje största inkomstkällan för kriminella grupperingar här i landet. Må så vara, men enbart för att det är olagligt! Skulle det vara lagligt och skötas statligt eller som vilket privat företag som helst så skulle det inte finnas något problem eller någon koppling där! Om du, som läser det här, skulle vara prostituerad så vem skulle du helst jobba för:

A) En vanlig chef som behandlar dig med bra villkor, ger dig vanlig jobbrelaterad försäkring, låter dig välja kunder själv samt tar normal skatt på cirka 30%, eller

B) En hallick som misshandlar dig, pumpar dig full med droger och tar ungefär 80% av det du drar in på de kunder som han tvingar dig till, vilket i sin tur garanterat orsakar könssjukdomar som din ”chef” misshandlar dig mer för? För övrigt, finns porr så borde prostitution finnas. De får betalt för sex, enda skillnaden är att de gör det framför en kamera. Precis samma sa.

Valet är ganska enkelt, eller hur? Gängen skulle inte ha något att komma med, gör prostitution lagligt och börja med att publikt erbjuda hjälp för alla olagligt prostituerade och erbjuda dessa en chans att fortsätta i branschen lagligt och under bra förhållanden, eller dra sig ur den helt. Helt plötsligt är den nuvarande tredje största inkomstkällan för olagliga gäng borta och numera en samhällstjänst. Tänk bara vilket upptaget yrke, landet skulle dra in enorma summor via det, vi skulle antagligen blomstra! Men det är bara en teori, så klart, tror dock knappast att saker skulle bli värre.

Om någonting blir värre så kan man ibland klassa det som karma, vilket är nästa ämne jag ska gå igenom. Ska bara ta det lite snabbt, inget genomgående utan bara lite grundläggande. Karma anses ju ändå vara en kosmisk kraft, att det man gör får man tillbaka. Är jag ond så får jag ondska tillbaka, är jag god så får jag gott tillbaka. Enkelt, praktiskt, vackert, eller hur? Men finns det, och i sådana fall, fungerar det? Svar nej. På vilken av frågorna vet jag inte. Jag är inte säker på att det finns men om det finns så bör någon se över systemet för det felar något fruktansvärt!

För några år sedan så mådde jag kungligt och fick allting jag ville. Men inte för att jag var någon snäll prins, jag var en vidrig ung människa som tog det jag ville ha. Förtjänade inte något av det men fy helvete vad roligt jag hade! Insåg felen med allt det, lade av, bytte totalt och sitter nu här. Ska inte klaga allt för mycket då jag har eget boende och ett bra jobb. Men det är mer eller mindre hela potten också. Visst har jag en familj, men bara ett fåtal därifrån som jag orkar med och ännu förre därifrån som jag har tålamod och vilja att umgås med. Vänner? Cirka 3½. Är det karma så är systemet förstört. Då skulle jag ha straffats när jag var som värst, inte när jag inser hur jag var och ändrade mig till det bättre. Kom inte och säg ”Det är så karma fungerar” för i sådana fall kan du ta din karma och köra upp, om den väntar tills man blivit en bra människa innan man mår skit så finns det inget som motiverar folk till att ändra sig, med andra ord: felande system.

Det känns som att det här kommer bli ett fruktansvärt långt inlägg, så jag delar upp det i två. Nästa del kommer om 4 timmar, klockan 15.00!