Vet inte varför, inte ens nästan om jag ska vara ärlig, men jag började helt plötsligt känna mig sentimental till en viss gräns. Alla har vi folk att tacka för något, och jag som håller på med musik har en hel del människor att tacka för mycket, och det tänker jag göra nu! Men inte bara för musiken, för allt möjligt.
Jag vill börja med familjen då de är den största delen av mitt liv, i alla fall om man tänker på antalet. Precis som alla familjer så är vi upp och ner, höger och vänster, och vi är långt ifrån den perfekta Svensson-familjen på alla sätt som går. Men vi är ändå en familj, och vi är riktigt duktiga på att visa det när det behövs. Visst finns det en hel hög med onödig och jobbig drama, folk som ska bråka med varandra över stora och små saker, det finns psykiska sjukdomar och det finns allmän idioti, men när det är något allvarligt som händer så försvinner allt det där ut genom fönstret direkt. Det är som om vi går från att vara familjen Osbourne till att bli en tätt sammansvetsad familj direkt, och det är helt obetalbart.
De som funnits för mig mest genom åren är nog min mor, far, min storasyster Lilith, min bror samt några av mina kusiner. Alla har så klart funnits, ingen tvekan om saken, men dessa har jag alltid haft en speciell relation till på något vis. Min syster och jag har mer eller mindre varit varandras psykologer, min bror och jag bodde ihop och han var dessutom min idol när jag var liten, min mor och min far gav mig en fantastisk uppväxt och mina kusiner har alltid stöttat mig i allt. Så även om jag kan säga rakt ut att min familj generellt sett är Osbourne-dysfunktionell så är det nog den enda familjen jag någonsin vill tillhöra, så ett enormt tack till er alla!
Sen har jag vissa vänner som har funnits i lite jobbigare situationer och/eller flera år än andra. Min vän Tony har jag känt sen jag var 3, och även om vi hade ett uppehåll på några år när jag flyttade ut på landet och när jag var som jag var så är vi precis lika bra vänner idag som vi alltid har varit, det är som om de där åren ifrån varandra aldrig hände. Min bästa vän, helt klart! Och Kicki har jag känt sedan jag var 7, hon och jag har inte alltid haft det lätt men vi har alltid haft varandra. En av de bästa vännerna man kan ha! Sen får jag inte heller glömma mina invandrarvänner, ni vet vilka ni är, som funnits igenom vått och torrt oavsett situation eller tid på dygnet. Riktiga livräddare! Min vän Meri som jag talar med mer eller varje dag får absolut inte heller glömmas, när vi ändå talar om livräddare. När jag behövde komma bort från allt och hörde av mig till henne så bjöd hon över mig hur öppet som helst. Hon finns alltid för mig och jag alltid för henne, ärligt talat så vet jag inte om det finns någon som känner mig bättre än hon.
Min vän Sandra är inte heller fy skam även om hon inte direkt går att få tag i nu för tiden (hintedy hint hint!). Hon och jag har också känt varandra ganska länge, hon har öppnat upp sig för mig gällande saker som hon inte vill att folk vet och vice versa, fruktansvärt intelligent ung kvinna. Caroline ska också ha ett tack för att hon fanns som min vän i så många år och har hjälpt mig med så mycket, det får inte glömmas! Sen är jag så klart tacksam till alla mina exflickvänner samt exvänner, även de som jag avskyr eller bara inte bryr mig om, för varenda f.d flickvän eller vän har jag lärt mig något av, så även om det var en situation som kanske gjorde ont så gjorde det mig även visare.
Över till den musikaliska delen: störst tack ska Edo (Mr. E) ha, för utan hans hjälp så hade jag antagligen inte börjat rappa och då hade jag inte varit där jag är idag när det gäller musiken. All kärlek till dig, min broder, ett galet stort tack! Sen ska Louis Faye ha ett stort tack han också, då det var han som upptäckte mig 2010 och gjorde så att jag fick börja jobba med riktiga producenter, vilket har utvecklat mig, gett mig spelningar och helt enkelt format mig till den artist ni ser idag. Min gamla producent Anton samt min nuvarande producent Ivan ska ha varsitt enormt tack, de har varit ovärderliga för mig då det är de två som har stått för bokstavligt talat varenda låt som jag har gjort på ett eller annat vis. Jonatan, även kallad Antifaz, ska ha ett stort tack. För er som inte vet så är det han som har gjort beatet till min låt Session, han hörde av sig till mig för att han ville starta ett samarbete och det var första av förhoppningsvis fler samarbeten.
Alla artister och andra producenter som jag hittills har jobbat med ska så klart också ha tack! Bröderna i Critical Minds, Chooti, Änglalik, Smazk, Mentol/Z, Wizzie Dee, An2n, Johnny Puma, Karvonen amerikanska B’LoCo och Killa T från Hy-Town RecordS, producenterna Hurricane, Twitch från Hy-Town RecordS/Fifth Column Records/Wolfs Den samt brittiska Doom Man från Onslaught Records. Och så klart alla andra artister, producenter och liknande som jag har jobbat med, enormt tack!
Melika från DuVetInte.se, Sveriges största hiphop-blogg, ska ha ett vidrigt stort tack! Inte nog med att hon pushar mig och min musik, utan hon har gjort väldigt mycket för svensk hiphop! Hon är även riktigt imponerande, med sin dokumentär, sina intervjuer och allt annat! Allvarligt talat, har ni inte hört om henne eller hennes blogg innan så kolla in den, speciellt om ni gillar hiphop! Ett enormt tack till dig, tjejen!
Och en enorm kram tillsammans med ett galet tack till varenda en som någonsin på något vis har stöttat mig! Gillat min sida på Facebook, lyssnat på min musik, spridit något jag gör, vad som helst! Stort eller litet, alla ni ska ha ett tack från mig, för utan er så skulle jag inte kunna göra något av det som jag har gjort hittills, vilket hade betytt att jag inte ens mått en tredjedel så bra som jag gör idag! Så tack ska ni ha, ni är ovärderliga allesammans!
Det kan hända att jag har glömt någon, och i så fall ber jag så hemskt mycket om ursäkt, men det är många som på något vis har gjort något för mig och alla ni ska ha ett tack! Så vet ni att ni finns eller på något vis har funnits i mitt liv: Tack! Ni är grymma!
/X
Xersans Hörna 