Ett hjärtligt tack!

Vet inte varför, inte ens nästan om jag ska vara ärlig, men jag började helt plötsligt känna mig sentimental till en viss gräns. Alla har vi folk att tacka för något, och jag som håller på med musik har en hel del människor att tacka för mycket, och det tänker jag göra nu! Men inte bara för musiken, för allt möjligt.

Jag vill börja med familjen då de är den största delen av mitt liv, i alla fall om man tänker på antalet. Precis som alla familjer så är vi upp och ner, höger och vänster, och vi är långt ifrån den perfekta Svensson-familjen på alla sätt som går. Men vi är ändå en familj, och vi är riktigt duktiga på att visa det när det behövs. Visst finns det en hel hög med onödig och jobbig drama, folk som ska bråka med varandra över stora och små saker, det finns psykiska sjukdomar och det finns allmän idioti, men när det är något allvarligt som händer så försvinner allt det där ut genom fönstret direkt. Det är som om vi går från att vara familjen Osbourne till att bli en tätt sammansvetsad familj direkt, och det är helt obetalbart.

De som funnits för mig mest genom åren är nog min mor, far, min storasyster Lilith, min bror samt några av mina kusiner. Alla har så klart funnits, ingen tvekan om saken, men dessa har jag alltid haft en speciell relation till på något vis. Min syster och jag har mer eller mindre varit varandras psykologer, min bror och jag bodde ihop och han var dessutom min idol när jag var liten, min mor och min far gav mig en fantastisk uppväxt och mina kusiner har alltid stöttat mig i allt. Så även om jag kan säga rakt ut att min familj generellt sett är Osbourne-dysfunktionell så är det nog den enda familjen jag någonsin vill tillhöra, så ett enormt tack till er alla!

Sen har jag vissa vänner som har funnits i lite jobbigare situationer och/eller flera år än andra. Min vän Tony har jag känt sen jag var 3, och även om vi hade ett uppehåll på några år när jag flyttade ut på landet och när jag var som jag var så är vi precis lika bra vänner idag som vi alltid har varit, det är som om de där åren ifrån varandra aldrig hände. Min bästa vän, helt klart! Och Kicki har jag känt sedan jag var 7, hon och jag har inte alltid haft det lätt men vi har alltid haft varandra. En av de bästa vännerna man kan ha! Sen får jag inte heller glömma mina invandrarvänner, ni vet vilka ni är, som funnits igenom vått och torrt oavsett situation eller tid på dygnet. Riktiga livräddare! Min vän Meri som jag talar med mer eller varje dag får absolut inte heller glömmas, när vi ändå talar om livräddare. När jag behövde komma bort från allt och hörde av mig till henne så bjöd hon över mig hur öppet som helst. Hon finns alltid för mig och jag alltid för henne, ärligt talat så vet jag inte om det finns någon som känner mig bättre än hon.

Min vän Sandra är inte heller fy skam även om hon inte direkt går att få tag i nu för tiden (hintedy hint hint!). Hon och jag har också känt varandra ganska länge, hon har öppnat upp sig för mig gällande saker som hon inte vill att folk vet och vice versa, fruktansvärt intelligent ung kvinna. Caroline ska också ha ett tack för att hon fanns som min vän i så många år och har hjälpt mig med så mycket, det får inte glömmas! Sen är jag så klart tacksam till alla mina exflickvänner samt exvänner, även de som jag avskyr eller bara inte bryr mig om, för varenda f.d flickvän eller vän har jag lärt mig något av, så även om det var en situation som kanske gjorde ont så gjorde det mig även visare.

Över till den musikaliska delen: störst tack ska Edo (Mr. E) ha, för utan hans hjälp så hade jag antagligen inte börjat rappa och då hade jag inte varit där jag är idag när det gäller musiken. All kärlek till dig, min broder, ett galet stort tack! Sen ska Louis Faye ha ett stort tack han också, då det var han som upptäckte mig 2010 och gjorde så att jag fick börja jobba med riktiga producenter, vilket har utvecklat mig, gett mig spelningar och helt enkelt format mig till den artist ni ser idag. Min gamla producent Anton samt min nuvarande producent Ivan ska ha varsitt enormt tack, de har varit ovärderliga för mig då det är de två som har stått för bokstavligt talat varenda låt som jag har gjort på ett eller annat vis. Jonatan, även kallad Antifaz, ska ha ett stort tack. För er som inte vet så är det han som har gjort beatet till min låt Session, han hörde av sig till mig för att han ville starta ett samarbete och det var första av förhoppningsvis fler samarbeten.

Alla artister och andra producenter som jag hittills har jobbat med ska så klart också ha tack! Bröderna i Critical Minds, Chooti, Änglalik, Smazk, Mentol/Z, Wizzie Dee, An2n, Johnny Puma, Karvonen amerikanska B’LoCo och Killa T från Hy-Town RecordS, producenterna Hurricane, Twitch från Hy-Town RecordS/Fifth Column Records/Wolfs Den samt brittiska Doom Man från Onslaught Records. Och så klart alla andra artister, producenter och liknande som jag har jobbat med, enormt tack!

Melika från DuVetInte.se, Sveriges största hiphop-blogg, ska ha ett vidrigt stort tack! Inte nog med att hon pushar mig och min musik, utan hon har gjort väldigt mycket för svensk hiphop! Hon är även riktigt imponerande, med sin dokumentär, sina intervjuer och allt annat! Allvarligt talat, har ni inte hört om henne eller hennes blogg innan så kolla in den, speciellt om ni gillar hiphop! Ett enormt tack till dig, tjejen!

Och en enorm kram tillsammans med ett galet tack till varenda en som någonsin på något vis har stöttat mig! Gillat min sida på Facebook, lyssnat på min musik, spridit något jag gör, vad som helst! Stort eller litet, alla ni ska ha ett tack från mig, för utan er så skulle jag inte kunna göra något av det som jag har gjort hittills, vilket hade betytt att jag inte ens mått en tredjedel så bra som jag gör idag! Så tack ska ni ha, ni är ovärderliga allesammans!

Det kan hända att jag har glömt någon, och i så fall ber jag så hemskt mycket om ursäkt, men det är många som på något vis har gjort något för mig och alla ni ska ha ett tack! Så vet ni att ni finns eller på något vis har funnits i mitt liv: Tack! Ni är grymma!

/X

Bröst i bloggvärlden

Det här med bröst är ett fruktansvärt fascinerande fenomen! Speciellt tjejers. De fungerar som matlåda till småbarn, potenshöjande medel för småpojkar och karriär-hjälp för slampiga bloggerskor. Jag har aldrig varit med om en kroppsdel som fyller så många funktioner som ett par geléklumpar av fett, det är ju helt magiskt!

Rätta mig om jag har fel men en blogg ska väl i första hand vara intressant och lätt att läsa, eller? Det är väl syftet med bloggar, att skriva av sig så att världen, av någon anledning jag egentligen aldrig har förstått, ska kunna läsa dina tankar, känslor och vad du gjort under dagen? Så klart kan man väl även slänga upp en bild på plagget man köpte på stan, den extra lyxiga middagen man lagade till åt sig själv och sin partner för att fira något eller vad som helst, det hör ju till själva historien/händelsen som man försöker berätta. That’s completely harmless if you ask me. Har man då en bra blogg med ett intressant och läsvärt innehåll så ska man väl inte behöva klä av sig halvnaken och visa kroppens alla hemligheter för att få läsare, eller?

Det är någonting som man ser rätt ofta och som jag är så fruktansvärt trött på: Unga tjejer som visar sina nakna kroppar i sina bloggar för att de vet att då kommer brunstiga P12-or klicka sig in på deras blogg flera gånger om dagen trots att det mest originella de skriver i sina inlägg är något i stil med detta:

”Hej sötnosar! ida har ja varit på stan me natta å vi handla jättemycke sexiga kläder! ;) Ne nu ska ja bada så här får ni en bild på mig i bara mina nya string ja köpte ida! pözz! <3”

Är det verkligen läsvärt? Är det någonting som ska få mig att vilja besöka din blogg igen eller prenumerera på dina inlägg? Nej, det enda det säger om dig är att du är en korkad unge som tycker det är häftigt att ersätta S med Z, som tycker det är för ansträngande att använda bokstaven G och som har mer aktivitet på mellan naveln och nacken än vad du har innanför pannbenet! Det värsta är också att det jag skrev ovan när jag imiterade hur ett inlägg kan vara inte alls är allt för ovanligt! Det finns en hel sida för den typen av värdelösa inlägg och den heter ScandalBeauties. Nu är ju inte jag den som drar alla över en kant, så för att låta bli att säga att alla på den sidan är korkade bimbos med mer bröst än hjärna så kan jag väl vara resonlig och säga att bara 90% av tjejerna på den sidan är korkade bimbos med mer bröst än hjärna. Detta kommer jag mer eller mindre garanterat få skit för då jag känner folk som bloggar på den sidan, men det skiter jag i.

För er som aldrig hört talas om den sidan så kan jag förklara lite snabbt vad den går ut på (även om namnet kanske säger det mesta): Det är en bloggsida, precis som WordPress eller Blogg.se, men med bara tjejer som varje dag slänger upp utmanande och ”sexiga” bilder på sig själva tillsammans med den typen av korta inlägg som jag skrev om ovan. Vissa av tjejerna har till och med en VIP-funktion där de kan slänga upp bilder som folk måste betala för att få se. Så säg att en tjej på den sidan slänger upp en bild på sig själv i bara string och en smått genomskinlig tröja så att man ser bröstvårtorna, vad gör kåta och desperata killar när de ser en dold VIP-bild under? Jo, de betalar de 20 eller 30 kronorna det kostar för att få se just den personens VIP-bilder under en viss tid och sim salabim så har den bloggerskan tjänat pengar på sin kropp!

Jag vet att de flesta av tjejerna inte ser det just så men det de gör är att sätta ett pris på sin kropp. ”Att se mig kostar si och så här mycket, min kropp är värd den här summan” är ett löst beteende som jag aldrig kommer rättfärdiga. Oavsett om du sätter priset på 10 kronor eller 1000.000 så har du sänkt dig, för enligt mig är alla människor ovärderliga, värd mycket mer än vad någon summa pengar någonsin kommer kunna vara, fram tills man sätter ett pris på sig själv. Ingen skulle någonsin kunna köpa mig för jag är värd mer än pengar. Skulle jag då helt plötsligt sätta ett pris på mig så skulle mitt värde sjunka eftersom att inget är värt mer än någonting ovärderligt. Oavsett hur dyrt priset är så är man billig i jämförelse.

Visst kan väl jag också köra med trick för att få fler läsare ibland, men då slänger jag kanske inte några fler taggar än nödvändigt till inlägget för att öka trafiken från sökmotorer, men då är det fortfarande något som har relevans till inlägget. Jag skulle till exempel aldrig någonsin göra ett inlägg enbart om Bingolotto och slänga in ”Gratis Spotify Premium” som tag då det inte har något att göra med det jag skrivit. Skriver jag ett inlägg om Bingolotto så kanske jag slänger in ”Leif Loket Olsson” som tag då han en gång i tiden var programledare, det har ändå en viss relevans. Ett oskyldigt knep för att öka trafiken via sökmotorer, det går inte ens att jämföra med att strippa för besökare!

Att ta betalt för sin kropp är billigt. Att ta betalt för att visa den är prostitution light och att visa den gratis för att få fler läsare är bristande självrespekt. Om jag får en dotter som visar upp sig naken och/eller halvnaken för hela världen bara för att hon inte har något intressant att skriva så kommer jag känna mig misslyckad som förälder!

/X

Social networking

Internet är inte världens mest seriösa plats, som ni säkert redan vet. Det är en plats fylld med parodier, ”LoL-pics” och bara allmän idioti. Men hur oseriöst det än är så är det ändå äckligt seriöst nu för tiden.

Facebook är det perfekta exemplet på just detta om man tänker efter noga. Skämt-uttrycket som kom för något år sen, ”Det är sant för det står på Facebook” blir bara mer och mer äkta för varje dag som går. Om en känd person skulle dö så kan man enkelt kolla det genom att gå in på hans/hennes Facebook-sida eller Twitter och se om någon familjemedlem eller liknande bekräftat ryktet, man kan enkelt se sina vänners relationsstatus (om de nu har det, så klart), man kan se folks arbetsplats eller skola, man kan se var folk befinner sig, vad de gillar för musik, sporter, filmer, vilka citat som är deras favoriter, när de är födda, deras mail, deras telefonnummer och så vidare. På ett sätt är det väldigt skrämmande även om det är otroligt bra ibland. Jag använder det till exempel för att sprida min musik och min blogg, samtidigt som jag så klart använder det för att prata med vänner som bor långt bort och följa deras liv.

Fler och fler möjligheter öppnar upp sig på internet, både för enskilda individer och organisationer. Även detta är så klart på både gott och ont, då man kan få ut nästan vilken information som helst på både organisationer och enskilda individer genom internet nu för tiden. Det finns exempelvis flertal hemsidor som listar dömda pedofiler med både namn, personnummer, adress, telefonnummer, straff, E-post och mycket annat, och likaså detta har två sidor. Å ena sidan så är det bra om man ska flytta och har småbarn, då kan man enkelt kolla upp så att man inte har en ökänd pedofil som granne, men å andra sidan så kan detta leda till att arga människor tycker att någon av dessa dömda människor inte fått straff nog och tar lagen i egna händer. Jag tänker dock inte uttala mig om vad jag tycker om just den situationen, men jag tror ni förstår min poäng.

Men just sociala nätverk som Facebook, Twitter, Lunarstorm, Bilddagboken, forum och vad alla hemsidor nu heter är ett otroligt trevligt påhitt då man kan hålla kontakten med vänner som flyttar, återfinna gamla vänner, hitta nya, hålla kontakt med familj och släkt i andra länder, dela med sig av intressant information, komma varandra närmre och till och med hitta kärlek, bland annat. Men det har som sagt sina skrämmande och negativa sidor.

”Inget ont som inte har något gott med sig” heter det, i detta fall är det dock ”inget gott som inte har något skrämmande med sig”. Må bäst!

X

+/-

Sitter nu här efter att precis ätit frukost och druckit en kopp te, och jag börjar faktiskt överväga att fixa en kopp kaffe… Har börjat slacka av lite i bloggandet igen och det tillåts inte! Men nu ska vi inte tala om det. Inte för att jag har något specifikt att tala om, nu är det mer så att jag fick en oerhörd lust att blogga när jag egentligen inte har något speciellt att blogga om. Men jag har i alla fall några saker att skriva av mig om.

 

Vi kan ju alltid börja med det lite positiva, att min blogg faktiskt nu får minst 50, i genomsnitt 70 och som mest 100 unika besökare om dagen och att allt fler sökmotorer dirigerar folk hit genom allt fler sökord. Snart är man uppe i totalt 14.000 träffar så det är ju alltid lite småkul (i en värld med dålig humor och inget annat att göra, så klar). Kanske ännu roligare nyheter är att mitt GameCube fungerar igen! Duktig som man är så hade man kopplat helt fel hanar i helt fel honor så det var helt åt helvete fel, men nu är det löst så då kan man spela Mario Kart, Def Jam och Day of Reckoning 2 igen! Göttigöttans!

 

Och nu kämpar man som en galning på jobbfronten också! Ska på arbetsintervju på fredag, ska på rekryteringsmässan nästa tisdag och jag söker som minst ett jobb i veckan, men varje dag så håller jag koll på vad som finns bland annat genom Google och Platsbanken, men självklart fler sidor och annat också. Och jag funderar skarpt på att anmäla mig till Basementality Battle’s New Blood och se hur bra man fortfarande är på att battla. Det var ändå några år sedan, så det värsta som kan hända är att man förnedrar sig själv över YouTube. Kunde vara fan så mycket värre, så jag överväger det ordentligt!

 

Och ni till det negativa, eller i alla fall något som jag inte förstår mig på… Ända sen jag var liten så har jag faktiskt försökt lära mig så mycket av vårat språk och vår grammatik som det bara går, så till och med som liten så stavade jag så rätt som jag bara kunde. Visst skrev man väl fel ibland och självklart har man lärt sig mer än vad man kunde när man var liten, exempelvis så skrev jag ”iallafall” istället för ”i alla fall” då jag trodde att det var rätt när jag var liten. Självklart så använder jag också förkortningar, men inte något som ”lix” istället för ”liksom”, ”asso” eller ”asså” istället för ”alltså” och definitivt inte ”va” istället för ”var”! Ärligt talat, hur ansträngande är det att lägga till ett ”r” i slutet? En bokstav, hur jävla lata är ni! Förkortningar som ”etc”, ”tex”, ”iofs” använder jag, men jag ser faktiskt en skillnad på helt onödiga förkortningar, som ”va”, och förkortningar på längre ord, som att förkorta ”etcetera” till ”etc” eller ”till exempel” till ”tex”. Ärligt talat, varför? Är det snyggt, är det häftigt? Nej, det är bara irriterande och en våldtäkt på det svenska språket.

 

Likadant med slang-ord, det kan jag också använda ibland. Som i första stycket ser ni kanske att jag skrivit ”slacka” vilket kommer ifrån det engelska ordet ”slacker”. Men att göra om ord (notera, inte använda slang-ord utan faktiskt dissekera ord) och exempelvis skriva ”dejje” istället för ”dig” är bara sorgligt! ”Dej” och ”mej” förstår jag till en viss grad, men att samma personer som inte orkar lägga till ett ”r” i ”var” lägger till två helt onödiga och förståndshandikappade bokstäver är bara galet. Och då menar jag inte lite knasigt utan jag menar Ted Bundy-galet! Makes no god-damn sense at all! Fram tills folk blir 14 kan jag förstå sådant, men från att man går i nian, eller absolut senast från att man är gammal nog att gå i gymnasiet, så borde man kunna använda så pass simpel svenska att man vet att ”va” är en fråga och att det inte har samma betydelse som ”var”. Det tycker i alla fall jag.

 

Det var dagens lilla improvisations-bloggande, så nu blir det nog något spel eller kanske lite RAW från i måndags. Puzzizzar, zötizar!

X