Jag vet inte vad det är jag behöver. Jag vet att något, i ärlighetens namn ganska mycket, faktiskt fattas. Men jag vet inte vad. Jag vet inte varför. Jag vet bara att jag har tappat mer än vad jag har kvar, jag har förlorat mer än vad jag har tjänat, jag har mer tomrum än vad jag antagligen någonsin kommer lyckas fylla ut. Så känns det i alla fall, och har gjort ganska länge. Det egentligen enda jag har mycket av är en enorm brist på energi. Jag orkar ingenting, att kliva ur sängen tar 2 timmar när jag är utvilad. Problemet ligger som sagt i att mycket fattas, men jag vet inte vad. Säg mig, hur rättar man till något när felet är osynligt men helt klart märkbart?

 

”Åh, ännu ett klagande inlägg från Martin…” Ja, det kan du ge dig fan på. Passar det inte så är du välkommen att dra härifrån igen. Faktum är att jag skriver 95% av mina inlägg när jag känner ett behov av det, och jag känner egentligen bara ett behov av det när jag mår dåligt. Det är likadant med min dagbok, de flesta sidorna är inte direkt fyllda med regnbågar och enhörningar. När jag känner mig som mest förlorad och bortom räddning, det är då jag behöver skriva. Dels för att upplysa mina nära och kära om varför jag högst troligt distanserar mig, så att de inte bara tror att jag skiter i dom, men mest så skriver jag för min egen skull. Ni vet säkert alla hur det känns att ha en total tornado av terror i hjärnan, alla känslor snurrar runt i en vortex av förvirring så att det enda man till slut är säker på är det faktum att man är förvirrad över allting. Då kan det vara väldigt behagligt att skriva,  skitsamma om det är offentligt eller privat. Man kan behöva få ut orden ur ens eget huvud för några minuter och tömma lite på vinden. Så som sagt, om det inte passar så vet ni var dörren är. Ni tog den trots allt på väg in, så låt den inte slå er i röven på vägen ut!

 

I ärlighetens namn så har allt varit så jävla upp och ner de senaste åren. Det enda som har varit stabilt har varit min familj, de har alltid funnits där på en och samma plats, men bokstavligt talat allt annat har kastats runt åt alla möjliga håll och börjat riva ner mig inifrån. Utbildning, jobb, ekonomi, vänner, kärlek, förlust. Ja, jag är fullt medveten om att de sakerna är något som alla går igenom och ja, jag är på så vis medveten om att jag inte är ensam med det. Nej, det är inte mer synd om mig än andra. Jag vet. Om det är allt du har att säga om det så ber jag dig vänligt att knipa din käft. Jag är fullt medveten om att det är saker som alla till viss del och förr eller senare har problem med. Det alla ni kanske inte är lika medvetna om är att alla människor är olika förberedda när sakerna sker, och även olika redo att ta hand om det. Alla har inte samma styrka. Och just nu är jag väldigt svag. Det har varit väldigt mycket för mycket under en allt för lång period, och jag har ingen ork längre. Det har kommit till den punkten då jag egentligen inte ens vill försöka hantera problemen när de kommer, för jag vet redan vad som kommer hända. Att jag kom fram till att livet inte spelar någon roll för några år sen har inte direkt gjort mig mer motiverad. Men lik förbannat så fortsätter jag. Jag fortsätter att halvhjärtat försöka ta hand om alla problem som de kommer, jag fortsätter att försöka förneka mitt mående, och framför allt maskera det. Jag försöker, och jag misslyckas gång på gång.

 

Här blir inga framsteg gjorda. Jag springer tills mina ben pumpar batterisyra i ett försök att hinna ikapp alla problem och tackla dom, jag är för envis (eller kanske för dum?) för att stanna och ge upp trots att jag aldrig hinner fram. Jag får aldrig tag i bovarna bakom mitt mående. De är där, i fjärran, och nästan hånar mig. Jag släpar mig fram många meter bakom, men jag vägrar stanna. Däremot vet jag inte, i ärlighetens namn, hur mycket mer mina ben orkar bära mig. Jag vet inte när jag kommer tvingas ge upp. Är det dags att kasta in handduken? Var det kanske dags för länge sen?

 

Bröst i bloggvärlden

Det här med bröst är ett fruktansvärt fascinerande fenomen! Speciellt tjejers. De fungerar som matlåda till småbarn, potenshöjande medel för småpojkar och karriär-hjälp för slampiga bloggerskor. Jag har aldrig varit med om en kroppsdel som fyller så många funktioner som ett par geléklumpar av fett, det är ju helt magiskt!

Rätta mig om jag har fel men en blogg ska väl i första hand vara intressant och lätt att läsa, eller? Det är väl syftet med bloggar, att skriva av sig så att världen, av någon anledning jag egentligen aldrig har förstått, ska kunna läsa dina tankar, känslor och vad du gjort under dagen? Så klart kan man väl även slänga upp en bild på plagget man köpte på stan, den extra lyxiga middagen man lagade till åt sig själv och sin partner för att fira något eller vad som helst, det hör ju till själva historien/händelsen som man försöker berätta. That’s completely harmless if you ask me. Har man då en bra blogg med ett intressant och läsvärt innehåll så ska man väl inte behöva klä av sig halvnaken och visa kroppens alla hemligheter för att få läsare, eller?

Det är någonting som man ser rätt ofta och som jag är så fruktansvärt trött på: Unga tjejer som visar sina nakna kroppar i sina bloggar för att de vet att då kommer brunstiga P12-or klicka sig in på deras blogg flera gånger om dagen trots att det mest originella de skriver i sina inlägg är något i stil med detta:

”Hej sötnosar! ida har ja varit på stan me natta å vi handla jättemycke sexiga kläder! ;) Ne nu ska ja bada så här får ni en bild på mig i bara mina nya string ja köpte ida! pözz! <3”

Är det verkligen läsvärt? Är det någonting som ska få mig att vilja besöka din blogg igen eller prenumerera på dina inlägg? Nej, det enda det säger om dig är att du är en korkad unge som tycker det är häftigt att ersätta S med Z, som tycker det är för ansträngande att använda bokstaven G och som har mer aktivitet på mellan naveln och nacken än vad du har innanför pannbenet! Det värsta är också att det jag skrev ovan när jag imiterade hur ett inlägg kan vara inte alls är allt för ovanligt! Det finns en hel sida för den typen av värdelösa inlägg och den heter ScandalBeauties. Nu är ju inte jag den som drar alla över en kant, så för att låta bli att säga att alla på den sidan är korkade bimbos med mer bröst än hjärna så kan jag väl vara resonlig och säga att bara 90% av tjejerna på den sidan är korkade bimbos med mer bröst än hjärna. Detta kommer jag mer eller mindre garanterat få skit för då jag känner folk som bloggar på den sidan, men det skiter jag i.

För er som aldrig hört talas om den sidan så kan jag förklara lite snabbt vad den går ut på (även om namnet kanske säger det mesta): Det är en bloggsida, precis som WordPress eller Blogg.se, men med bara tjejer som varje dag slänger upp utmanande och ”sexiga” bilder på sig själva tillsammans med den typen av korta inlägg som jag skrev om ovan. Vissa av tjejerna har till och med en VIP-funktion där de kan slänga upp bilder som folk måste betala för att få se. Så säg att en tjej på den sidan slänger upp en bild på sig själv i bara string och en smått genomskinlig tröja så att man ser bröstvårtorna, vad gör kåta och desperata killar när de ser en dold VIP-bild under? Jo, de betalar de 20 eller 30 kronorna det kostar för att få se just den personens VIP-bilder under en viss tid och sim salabim så har den bloggerskan tjänat pengar på sin kropp!

Jag vet att de flesta av tjejerna inte ser det just så men det de gör är att sätta ett pris på sin kropp. ”Att se mig kostar si och så här mycket, min kropp är värd den här summan” är ett löst beteende som jag aldrig kommer rättfärdiga. Oavsett om du sätter priset på 10 kronor eller 1000.000 så har du sänkt dig, för enligt mig är alla människor ovärderliga, värd mycket mer än vad någon summa pengar någonsin kommer kunna vara, fram tills man sätter ett pris på sig själv. Ingen skulle någonsin kunna köpa mig för jag är värd mer än pengar. Skulle jag då helt plötsligt sätta ett pris på mig så skulle mitt värde sjunka eftersom att inget är värt mer än någonting ovärderligt. Oavsett hur dyrt priset är så är man billig i jämförelse.

Visst kan väl jag också köra med trick för att få fler läsare ibland, men då slänger jag kanske inte några fler taggar än nödvändigt till inlägget för att öka trafiken från sökmotorer, men då är det fortfarande något som har relevans till inlägget. Jag skulle till exempel aldrig någonsin göra ett inlägg enbart om Bingolotto och slänga in ”Gratis Spotify Premium” som tag då det inte har något att göra med det jag skrivit. Skriver jag ett inlägg om Bingolotto så kanske jag slänger in ”Leif Loket Olsson” som tag då han en gång i tiden var programledare, det har ändå en viss relevans. Ett oskyldigt knep för att öka trafiken via sökmotorer, det går inte ens att jämföra med att strippa för besökare!

Att ta betalt för sin kropp är billigt. Att ta betalt för att visa den är prostitution light och att visa den gratis för att få fler läsare är bristande självrespekt. Om jag får en dotter som visar upp sig naken och/eller halvnaken för hela världen bara för att hon inte har något intressant att skriva så kommer jag känna mig misslyckad som förälder!

/X