+/-

Sitter nu här efter att precis ätit frukost och druckit en kopp te, och jag börjar faktiskt överväga att fixa en kopp kaffe… Har börjat slacka av lite i bloggandet igen och det tillåts inte! Men nu ska vi inte tala om det. Inte för att jag har något specifikt att tala om, nu är det mer så att jag fick en oerhörd lust att blogga när jag egentligen inte har något speciellt att blogga om. Men jag har i alla fall några saker att skriva av mig om.

 

Vi kan ju alltid börja med det lite positiva, att min blogg faktiskt nu får minst 50, i genomsnitt 70 och som mest 100 unika besökare om dagen och att allt fler sökmotorer dirigerar folk hit genom allt fler sökord. Snart är man uppe i totalt 14.000 träffar så det är ju alltid lite småkul (i en värld med dålig humor och inget annat att göra, så klar). Kanske ännu roligare nyheter är att mitt GameCube fungerar igen! Duktig som man är så hade man kopplat helt fel hanar i helt fel honor så det var helt åt helvete fel, men nu är det löst så då kan man spela Mario Kart, Def Jam och Day of Reckoning 2 igen! Göttigöttans!

 

Och nu kämpar man som en galning på jobbfronten också! Ska på arbetsintervju på fredag, ska på rekryteringsmässan nästa tisdag och jag söker som minst ett jobb i veckan, men varje dag så håller jag koll på vad som finns bland annat genom Google och Platsbanken, men självklart fler sidor och annat också. Och jag funderar skarpt på att anmäla mig till Basementality Battle’s New Blood och se hur bra man fortfarande är på att battla. Det var ändå några år sedan, så det värsta som kan hända är att man förnedrar sig själv över YouTube. Kunde vara fan så mycket värre, så jag överväger det ordentligt!

 

Och ni till det negativa, eller i alla fall något som jag inte förstår mig på… Ända sen jag var liten så har jag faktiskt försökt lära mig så mycket av vårat språk och vår grammatik som det bara går, så till och med som liten så stavade jag så rätt som jag bara kunde. Visst skrev man väl fel ibland och självklart har man lärt sig mer än vad man kunde när man var liten, exempelvis så skrev jag ”iallafall” istället för ”i alla fall” då jag trodde att det var rätt när jag var liten. Självklart så använder jag också förkortningar, men inte något som ”lix” istället för ”liksom”, ”asso” eller ”asså” istället för ”alltså” och definitivt inte ”va” istället för ”var”! Ärligt talat, hur ansträngande är det att lägga till ett ”r” i slutet? En bokstav, hur jävla lata är ni! Förkortningar som ”etc”, ”tex”, ”iofs” använder jag, men jag ser faktiskt en skillnad på helt onödiga förkortningar, som ”va”, och förkortningar på längre ord, som att förkorta ”etcetera” till ”etc” eller ”till exempel” till ”tex”. Ärligt talat, varför? Är det snyggt, är det häftigt? Nej, det är bara irriterande och en våldtäkt på det svenska språket.

 

Likadant med slang-ord, det kan jag också använda ibland. Som i första stycket ser ni kanske att jag skrivit ”slacka” vilket kommer ifrån det engelska ordet ”slacker”. Men att göra om ord (notera, inte använda slang-ord utan faktiskt dissekera ord) och exempelvis skriva ”dejje” istället för ”dig” är bara sorgligt! ”Dej” och ”mej” förstår jag till en viss grad, men att samma personer som inte orkar lägga till ett ”r” i ”var” lägger till två helt onödiga och förståndshandikappade bokstäver är bara galet. Och då menar jag inte lite knasigt utan jag menar Ted Bundy-galet! Makes no god-damn sense at all! Fram tills folk blir 14 kan jag förstå sådant, men från att man går i nian, eller absolut senast från att man är gammal nog att gå i gymnasiet, så borde man kunna använda så pass simpel svenska att man vet att ”va” är en fråga och att det inte har samma betydelse som ”var”. Det tycker i alla fall jag.

 

Det var dagens lilla improvisations-bloggande, så nu blir det nog något spel eller kanske lite RAW från i måndags. Puzzizzar, zötizar!

X