Ett öppet brev till de öppna breven

En trend som är populär nu för tiden är öppna brev. Bloggare eller journalister som skriver öppna, långa brev till politiker, ibland får det ett öppet och långt brev tillbaka. Ett exempel är Jonas brev till Beatrice Ask samt svaret som han fick från Jasenko Selimovic. Jag måste bara fråga, vad är det för fel på er, kära befolkning? Allvarligt talat, vänligen upplys mig om hur ni tänker!

 

En sak som Jasenko skrev, utifall att ni inte har ork att läsa båda milslånga breven vilket jag förstår, är hur han träffar på folk som alla tycker sig ha det värst. Judar som klagar på antisemiten, ensamstående föräldrar som känner att de har det svårast, albaner som känner sig förtryckta, muslimer som känner att islamofobin är det jobbigaste i landet, romer som känner att det jobbigaste som finns är att bli betraktad som oärlig, kvinnor som känner att feminismen väger tyngst osv. Han säger med sina egna ord ”Alla tycker att deras grupp ger mer än de får tillbaka.” vilket är sant. Där har vi det riktiga problemet i samhället.

 

Jag förstår att när man som grupp har det svårt så kan det vara enkelt att tro att man har det värst. Man ställer in sig på hur vi har det, vad vi blir utsatta för, vilken förändring vi behöver för att samhället ska fungera. Problemet med när dessa grupperingar tänker ”vi” så tänker de inte ”vi” på rätt sätt. De tänker vi kvinnor, vi män, vi unga, vi äldre, vi muslimer, vi kristna, vi ateister, vi långa, vi korta, vi smala, vi tjocka, vi svenska, vi araber, vi finnar, vi albaner, vi blåögda, vi brunögda, vi atletiska, vi estetiska. När jag tänker ”vi” så tänker jag bara vi människor. Jag gör det inte svårare än så. Vi är alla människor i grund och botten. Självklart så finns det skillnader emellan olika kulturer, religioner och så vidare, och jag kan självklart inte heller säga att allt det som finns är rätt. Men allt är inte heller fel.

 

Stereotyper och fördomar är egentligen två olika saker. Stereotyper kan vara både positiva och negativa, exempelvis att asiater är bra på matematik (”positiv” stereotyp) och att alla från Amerika är överviktiga (negativ stereotyp). Där är skillnaden emellan stereotyper och fördomar: fördomar är bara negativa och nedlåtande samtidigt som en stereotyp kan vara ”positiv”. Jag sätter det dock inom citationstecken, för även om det är lindrigare än fördomar så kan även det göra skada.

 

Alla dessa fördomar och stereotyper kommer ju i grund och botten ur någonting. USA har en befolkning som procentuellt är överviktig, och därför så drar vi alla över en kant och säger istället att alla amerikanare är överviktiga. En muslim begår ett hedersmord, och därför så drar vi slutsatsen att alla muslimer är för mord. En zigenare stjäl, därför säger vi att alla är tjuvar. En svensk beter sig rasistiskt mot invandrare, därför drar vissa slutsatsen att alla svenskar är emot invandrare. Jag tror inte att jag behöver komma med fler exempel för att ni ska förstå.

 

Rasism, nazism och liknande är mest för de trångsynta, likaså att tro att ens egen gruppering är den med flest och störst problem. Det intressanta med det hela är att det finns en lösning som låter väldigt naïv och enkel, men som kräver mer jobb än vad det kanske låter som: Skärp er. Det är verkligen allt. Skärp er nu, för fan, för jag vet att jag inte är ensam om att ha fått nog och jag kan säga, med all säkerhet, att jag vet att om vi fortsätter så här så kommer människosläktet ha en skada som vi åstadkommit själv, som vi inte kommer kunna reparera hur mycket vi än försöker. Det kommer vara permanent. Det gamla exemplet ”Krossa en spegel och limma ihop den igen: den är återigen hel, men sprickorna finns kvar oavsett vad” kommer upp i mitt huvud nu, och det är så det kommer bli. Vi kommer ha förstört oss själva så pass mycket med våra grupperingar och våra fördomar, vårat ”vi och dom”-tänk, att vi aldrig någonsin kommer kunna återhämta oss och leva ihop.

 

Vad vi absolut måste göra är inte bara att sluta dela upp andra i grupperingar, vi måste även sluta sätta oss själv i grupper. Det är inget fel med att säga att man är muslim eller kristen, svar eller vit, lång eller kort. Vad som dock är fel och gör skada är när man sätter det i första hand. Jag har också en viss hudfärg och en viss tro, jag har en specifik färg på mina ögon och mina familjer har bakgrunder ifrån olika länder. Men när jag ser mig själv i spegeln så ser jag inte färgen på min hud eller dragen i mitt ansikte. Jag ser en människa. Precis lika mycket människa som jag ser i varenda en av er. Det är vad jag är i första hand: människa. Min tro, min bakgrund, min politiska ställning och min familjehistoria kommer sen. Först och främst är jag människa, och det är du också. Så snälla, innan vi börjar dela upp oss och ta hand om problem för feminister, kristna, ateister, judar, muslimer, araber, svenskar, albaner, romer, finnar, norrmän, långa, korta, tjocka, smala eller vad det kan tänkas vara, kan vi inte ta hand om problem som rör mänskligheten?

 

Med vänliga hälsningar,

Martin Möller, människa.

 

Time to put boots to asses, del 1

Kimveer Gill, Eric Harris, Dylan Klebold, Seung-Hui Cho, Charles Manson, David Berkowitz. Alla psykiskt störda, men enligt de själva så ville de göra världen en tjänst genom att förinta alla onödiga idioter i världen. Jag tänker göra exakt samma sak men istället för att ha ihjäl folk så tänker jag ta ner idioterna här och nu – Dags att bli politiska!

Låt oss börja med feminism och bryta ner all skitsnack som Gudrun Schyman sprider runt sig. För att citera Paolo Roberto: jag är en militant motståndare mot feminism. Missförstå mig inte, jag tror något vidrigt starkt på jämställdhet, att alla oavsett kön, ålder, hudfärg, religion, utseende eller vad som helst ska ha samma chans och samma förutsättningar. En kvinna som gör samma jobb som en man ska så klart gå efter samma lönestege och ha samma förmåner, men även samma nackdelar, som mannen. Det är där jag och feminism skiljer sig åt. Feminism nu för tiden har ingenting med jämställdhet att göra, det är att mannen ska vara i underläge mot kvinnorna så som dessa torr-damer tycker sig ha varit i århundraden. Feminism har ingenting att göra med att det ska vara lika, feminism är hämnd. Bara det exemplet att män ska betala mer skatt för att vi är just män? Skamligt! De kan försöka maskera det hela genom att påstå att det är på grund av att mannen generellt har högre lön, men det är skitsnack! Då hade man i så fall föreslagit att de som tjänar mer, oavsett kön, ska ha högre skatt, inte bara män.

Att alla ska ha samma förutsättningar låter kanske orealistiskt men det ligger i oss. Vi kan göra det, vi vill bara inte. Dels på grund av alla gamla gubbsjuka 50-åriga professorer med skägg som tänker ”Jag har penis, jag har rätt” men det beror minst lika mycket på alla Gudrun Schyman-feminister som försöker totalvända det. De försöker inte jämna ut allt, de försöker inte få samma rättigheter eller samma fördelar, de försöker få alla rättigheter och fördelar och skicka alla män tillbaka till stenåldern! Till alla er feminister: Ni är tusen gånger vidrigare och mer idiotiska än de män ni hackar ner på. Väx upp, raka bort moppe-mustaschen och försök inse att dagens orättvisa läge är minst lika mycket ert fel!

När vi ändå talar om feminism så kan vi glida över till nästa ämne, något som feminister har fruktansvärt starka åsikter om: prostitution. Det är ett ämne där många som känner mig brukar bli förvirrade över mina åsikter, vilket är fullt förståeligt. Låt mig förklara det för er som inte känner mig:

När det kommer till hemsidor som Scandalbeauties och liknande så är jag äcklad. Småflickor som kallar sig för modeller (newsflash: inte en enda av er är någon jävla modell, ni är lättlurade bimbos) och billigt säljer halvtaskiga bilder på sin kropp, tagna av någon sluskig gamling som påstår sig ha jobbat för Slitz eller någon ung grabb som inte fick se tuttar innan, det är bara patetiskt och billigt. Men när det gäller prostitution så undrar jag bara för mig själv, varför inte göra det lagligt? Alla betalar vi dagligen för sex även om pengar kanske inte alltid är inblandat. Sex är våran äldsta, vanligaste och dyraste handelsvara, inte att förväxla med dyrbaraste dock. Hur många har inte haft sex för att ha en sovplats? Eller ett vanligt engångsligg för att han eller hon var snygg? Varför skulle man inte kunna ta emot en lapp eller två om någon erbjuder? Det är idiotiskt!

Jag anser att vad en person gör med sin egen kropp ska andra skita i. Om jag vill pierca kuken, tatuera pannan, ha på mig larviga di Leva-kläder och skaffa affro så skiter folk i det. Varför ska folk då bry sig om en tjej som har svårt att ragga på killar erbjuder mig några hundra för ett snabbt ligg? Eller om Pelle, som aldrig har haft självförtroende, anlitar en ”professionell” flicka för en timmes umgänge och en kvart med sex? Det ska folk ge blanka fan i.

Ett argument som jag inte tål är när folk eller politiker (ja, det är skillnad) slänger ur sig det faktum att prostitution är den tredje största inkomstkällan för kriminella grupperingar här i landet. Må så vara, men enbart för att det är olagligt! Skulle det vara lagligt och skötas statligt eller som vilket privat företag som helst så skulle det inte finnas något problem eller någon koppling där! Om du, som läser det här, skulle vara prostituerad så vem skulle du helst jobba för:

A) En vanlig chef som behandlar dig med bra villkor, ger dig vanlig jobbrelaterad försäkring, låter dig välja kunder själv samt tar normal skatt på cirka 30%, eller

B) En hallick som misshandlar dig, pumpar dig full med droger och tar ungefär 80% av det du drar in på de kunder som han tvingar dig till, vilket i sin tur garanterat orsakar könssjukdomar som din ”chef” misshandlar dig mer för? För övrigt, finns porr så borde prostitution finnas. De får betalt för sex, enda skillnaden är att de gör det framför en kamera. Precis samma sa.

Valet är ganska enkelt, eller hur? Gängen skulle inte ha något att komma med, gör prostitution lagligt och börja med att publikt erbjuda hjälp för alla olagligt prostituerade och erbjuda dessa en chans att fortsätta i branschen lagligt och under bra förhållanden, eller dra sig ur den helt. Helt plötsligt är den nuvarande tredje största inkomstkällan för olagliga gäng borta och numera en samhällstjänst. Tänk bara vilket upptaget yrke, landet skulle dra in enorma summor via det, vi skulle antagligen blomstra! Men det är bara en teori, så klart, tror dock knappast att saker skulle bli värre.

Om någonting blir värre så kan man ibland klassa det som karma, vilket är nästa ämne jag ska gå igenom. Ska bara ta det lite snabbt, inget genomgående utan bara lite grundläggande. Karma anses ju ändå vara en kosmisk kraft, att det man gör får man tillbaka. Är jag ond så får jag ondska tillbaka, är jag god så får jag gott tillbaka. Enkelt, praktiskt, vackert, eller hur? Men finns det, och i sådana fall, fungerar det? Svar nej. På vilken av frågorna vet jag inte. Jag är inte säker på att det finns men om det finns så bör någon se över systemet för det felar något fruktansvärt!

För några år sedan så mådde jag kungligt och fick allting jag ville. Men inte för att jag var någon snäll prins, jag var en vidrig ung människa som tog det jag ville ha. Förtjänade inte något av det men fy helvete vad roligt jag hade! Insåg felen med allt det, lade av, bytte totalt och sitter nu här. Ska inte klaga allt för mycket då jag har eget boende och ett bra jobb. Men det är mer eller mindre hela potten också. Visst har jag en familj, men bara ett fåtal därifrån som jag orkar med och ännu förre därifrån som jag har tålamod och vilja att umgås med. Vänner? Cirka 3½. Är det karma så är systemet förstört. Då skulle jag ha straffats när jag var som värst, inte när jag inser hur jag var och ändrade mig till det bättre. Kom inte och säg ”Det är så karma fungerar” för i sådana fall kan du ta din karma och köra upp, om den väntar tills man blivit en bra människa innan man mår skit så finns det inget som motiverar folk till att ändra sig, med andra ord: felande system.

Det känns som att det här kommer bli ett fruktansvärt långt inlägg, så jag delar upp det i två. Nästa del kommer om 4 timmar, klockan 15.00!

Tidsinställt inlägg: Alla hårda ord är inte hot

Okej, en varning innan jag drar igång: detta kommer bli ungefär fyra dagars inlägg med olika ämnen samlat i ett enda, så det kan bli tungt att läsa. Jag ska dock försöka dela upp det i fina stycken för att underlätta åt er.

Det första jag vill ta upp handlar delvis om Jimmie Åkesson, ledare för Sverigedemokraterna, och delvis om rapparen Sebbe Staxxx från gruppen Kartellen. Sverigedemokraterna kan nämligen komma att polisanmäla Sebbe för olaga hot efter ett inlägg som skrevs på Twitter. Sebbe skrev, och jag citerar: ”Jimmie Åkessons mammas fitta! Vill tortera han i 3 dygn med avbitartång locktång blåslampa för att stoppa blödingar me! Jag vill döda bögen”. Visst är det väldigt grafiska ord, det tror jag att de flesta håller med om, men mordhot? Nej, det tycker jag inte. Sebbe, som enligt sig själv dragit har sig ifrån kriminaliteten för cirka ett år sedan bland annat på grund av sin unge (om jag inte har misstolkat något) jobbar nu för tiden med ungdomar för att hjälpa dessa få ur sig sina aggressioner via papper och penna istället för att gå samma väg som han själv vandrade, och det är någonting jag starkt respekterar.

Han förklarar detta på sin blogg genom att berätta att han tittade på Betnér Direkt i måndags där Åkesson var med och att han blev arg och inte helt tänkte sig för vad han skrev. Han ber i inlägget om ursäkt till de ungdomar han jobbar med, sina föräldrar och sin chef för de dåliga ordvalen men han säger att han inte ber om ursäkt för att han blev arg. Det är inte heller någonting man ska be om ursäkt för, jag blev precis lika arg som Sebbe när jag hörde Jimmie ständigt ursäkta sig och skylla ifrån sig, och vi har alla full rätt att känna så som vi känner. Det var starkt av Sebbe att be om ursäkt för inlägget och erkänna att han agerade med dåligt exempel, men det var fortfarande inte ett mordhot.

Så som jag ser det så uttryckte han bara att han var så arg att han gärna skulle ha ihjäl Åkesson, men det finns inte en enda person äldre än 15 här på planeten som inte för en kort sekund har velat ta livet av en annan person. Ingenstans skrev han ”Jag planerar att…” eller ”Jag tänker…”, eller något liknande alls. Det hade varit mer hot att skriva någonting i stil med ”Jimmie Åkesson kommer behöva se över ryggen under veckan som kommer” eller någonting liknande. Sebbe använde bara yttrandefriheten för att, på ett kanske lite väl hårt vis, förklara sin ilska och vad han i stundens hetta ville göra. Det är inte ett mordhot, om ni frågar mig, utan bara ett utlopp för sin ilska. Då är det bättre att han skriver av sig, så som han lär sina ungdomar att göra, än att han faller för frestelsen och faktiskt gör det.

Okej, det var första ämnet, nu vidare till nästa: boende. Hur många av er har flyttat hemifrån? Jag gjorde aldrig det. Min mor flyttade ut istället. Hon flyttade ihop med sin karl och jag bodde kvar i lägenheten, ännu smidigare för min del då jag trivdes här och jag dessutom inte behövde leta lägenhet, köpa möbler och liknande. När min mor bodde här så var jag väl aningen bortskämd kan man nog säga. Jag tog hand om min egen tvätt och såg till så att mitt rum (eller snarare min hörna i början när jag sov i vardagsrummet, senare mitt rum) var så städat som jag ville ha det. Man kan säga att jag hade hand om mina egna saker, resten skötte hon. Hon tog hand om matlagning, disk, städade resten av lägenheten, såg till att katterna hade mat och vatten och så vidare. När hon flyttade lärde jag mig att göra allt det där, vilket inte var så svårt. Kanske inte är någon mästerkock, men jag kan i alla fall laga mat som jag tycker om och som jag blir mätt av. Jag städade när det behövdes, tvättade när det behövdes, diskade efter att jag hade lagat mat och ätit, handlade hem det jag behövde. Levde ensam helt enkelt.

Kanske inte så vanligt att föräldern flyttar ut men det fungerade perfekt här. Jag klarade mig själv, det var inga svårigheter eller problem. Jag trivdes fruktansvärt bra med att ta hand om mig själv, att ingen annan gjorde det. Min mor kanske är en fantastisk kock men även om min mat inte var lika god till smaken så var den ändå snäppet godare bara för att jag visste att jag hade lagat den om ni förstår hur jag menar? Det är också skönt att kunna sova borta kanske tre till fyra nätter, och när jag kommer hem så är det inte mer disk än vad jag själv har lämnat. Står det en tallrik, ett par bestick och två glas när jag åker hemifrån så står det inte fyra kastruller, tre matlådor, en hög med bestick, glas till all förbannelse och sju tallrikar på diskbänken.

Det är inte så mycket att jag saknar ensamheten för den blir rätt så seg och jobbig att ta sig igenom. Jag saknar mer självständigheten. Min bror flyttade in efter att jag hade bott själv i några månader då han hade problem (som jag inte tänker ta upp på en allmän blogg) och det var tänkt att han skulle bo här temporärt. Nu är det jag som har ny lägenhet på gång och han som ska ta över den här när jag flyttar. Missförstå mig inte, jag älskar min bror och det går bra att leva med honom. Men i några månaders tid så hade jag någonting som var mitt. Det var min lägenhet, mitt vardagsrum, mina köksartiklar. Min soffa, min TV, mitt golv, mitt tak, mina väggar. Då rörde jag mig fritt, men eftersom att han bor i vardagsrummet och spenderar sin tid där så sitter jag i mitt sovrum dag som natt, de dygn jag faktiskt är hemma, med dörren stängd för att min musik inte ska störa honom och för att hans musik inte ska störa mig. Jag sover med dörren stängd för både han och jag har alltid någon serie igång när vi somnar, jag på min dator och han på TVn i vardagsrummet, samt för att inte bli väckt när han går till jobbet. Jag hade en hel lägenhet som bara var min. Min första lägenhet, mitt palats. Efter några månader så hade jag bara ett sovrum.

Nu till nästa problem, som jag egentligen borde inlett med då det var det första jag ville blogga om för ett par dagar sen: feminism. Detta är ett koncept som har blivit förstört genom åren. Med risk för att få skit så kan jag säga att jag är emot feminism. Jag är egentligen emot det mesta som slutar på -ism. Jag är däremot för jämställdhet! Feminism från början, så som jag förstår det hela, var till för att kvinnor skulle bli jämställda männen, exempelvis på arbetsplatser, och det är ju inte mer än rätt. Två person, oavsett kön, hudfärg, bakgrund eller vad som helst, som gör samma jobb ska så klart ha samma lön. En person som är mer kvalificerad för ett uppdrag på alla möjliga sätt och vis ska så klart få det oavsett om personen har en pinne eller grotta. Men feminismen har förvrängts till oigenkännlighet genom åren. Det är inte längre att kvinnorna ska komma upp till männens nivå, det är att de ska byta plats med männen så att vi fortfarande inte är jämställda utan kvinnorna sitter överst på tronen. Det är precis lika fel.

En sak som jag stör mig på är en tidningsartikel jag läste för något år sen. Gudrun Schyman, det lilla vidundret, gick ut och klagade i Aftonbladet över att det var så orättvist inom politiken. Hennes exakta ord var ”Bara 2 av 5 ministrar är kvinnor!” och detta störde hon sig tydligen något grovt på. Det var inte jämställdhet enligt henne. Ett par saker där bara, lilla Gudrun: För det första, när det är en ojämn siffra som 5 så kan du inte dela upp det hela 50/50 när det gäller människor. Vi kan inte ha 2½ manliga och 2½ kvinnliga ministrar. Vill du ha det helt 50/50 så får ni ta och göra en plats till, innan dess ska du inte klaga. För det andra, ja, det betyder faktiskt att det är en man mer än kvinnorna. En. EN. Tänk tillbaka några år, då hade 5 av 5 ministrar varit män, och 4 av dessa hade även haft manliga sekreterare. Detta är ett stort och bra steg framåt, var glöd för det om inte något annat. Det du vill ha, Gudrun, är inte heller jämställdhet, för i sådana fall hade du varit glad över det där. Du vill ha den vidriga och förvrängda feminismen, du vill ha minst 4 av 5 ministrar som är kvinnor.

Det äcklar mig starkt, hur man kan ta något som från början startade av en otroligt vettig och bra anledning och sedan använda det för själviska ändamål. Det är så vidrigt, det är så starkt perverst, det är så fel så det finns inga ord för det. Feminism från början var som sagt för jämställdheten, nu är den för en kvinnlig övermakt. Ingen ska stå över någon annan, oavsett kön eller ålder eller bakgrund eller etnicitet eller religion eller längd eller bredd eller ögonfärg eller hårfärg (ja, jag anser att ni som på fullaste allvar tror att alla blondiner är tröga själva är trögare än vad ni tror att blondinerna är). Just därför är jag för jämställdhet, och inte feminism. Jag kunde en gång säga att jag var för feminismen men som med det mesta andra så har det förstörts och äcklats ner. Bra jobbat, din ärke****a.