Fram och tillbaka

De flesta dagar har jag det förhållandevis bra. Jag är som sagt på bättringsvägen och de flesta dagarna är jag helt okej. Jag vaknar inte nödvändigtvis upp med en önskan att få en hjärtinfarkt eller krocka med bilen, och det är en enorm förbättring för mig. Så jag kanske inte kan använda mig av ordet ”bra”, men i alla fall okej. Jag lever och har inga större problem med det. Men alla dagar är inte så trots allt. Problemen ligger ändå kvar.

Jag fyllde år för några dagar sen och för de flesta så är det något positivt. För mig är det inte det, och har inte direkt varit. Visst gillade jag mina födelsedagar som barn men sen jag blev 20 så har de inte varit lika bra. Eller bra alls. De påminner mig bara om den ensamhet som finns. Visst har jag min familj men jag vill inte fira med dom (komplicerade relationer är vanligare än något annat i min familj) och jag har inget intresse av att dra ihop en fest och gå ut för att dricka. Så det blir att sitta ensam hemma och bara känna av tomheten. Förra året hade jag en fantastisk födelsedag hemma hos min dåvarande flickväns familj, de fick mig att känna mig som en del av en familj som älskar och tar hand om varandra. I år satt jag ensam hemma och de enda jag träffade var personalen på Mediamarkt.

Så trots att jag har haft det bättre en ganska bra stund och trots att det faktiskt händer väldigt mycket positivt nu så har jag haft väldigt tunga dagar. Mentalt så har jag varit nere väldigt mycket. Jag påminner mig själv om de positiva sakerna som händer nu, och det är ändå ganska mycket; min YouTube-kanal är officiellt verifierad som en artistkanal, jag har startat en ny serie där och släpper videor varannan måndag, jag har tre singelsläpp på gång (varpå första kommer ut nu på fredag), samt en annan ganska stor nyhet som jag kommer gå ut med om någon dag. Så det händer ganska mycket. Men ändå känner jag mig väldigt nedstämd under stor del av dagarna. Ledsen. Tomhet. Problemet ligger i att jag inte har hittat en lycka eller acceptans i mig själv. Jag ogillar fortfarande mannen som jag ser när jag kollar mig i spegeln och jag känner mig fortfarande ovärdig att älskas. Jag förlitar mig på extern lycka, men det ger bara ett temporärt lugn.

Så jag är som sagt på rätt väg men jag är inte riktigt där ännu. Jag hoppas komma dit en dag. Det är bättre, och det är något jag är glad för, men det är ännu inte bra. Men jag har många stora förändringar på gång och mycket som jag försöker få ordning på och som jag hoppas kommer ge utdelning. Men jag är som sagt inte där ännu. Livet känns ännu inte bra, jag mår ännu inte bra. Det är bättre vissa dagar, och de dagarna älskar jag, men det är inte bra. Jag hoppas komma dit. Jag vill må bra.