Vad skulle du säga att världen handlar om? Att finna sin kärlek? Hitta den ultimata lyckan? Leva snällt och värdigt för att belönas med ett liv efter döden? Alla de alternativen låter mycket, mycket bättre än vad jag skulle vilja påstå att världen handlar om; pengar.
Notera att jag inte frågade om livet, utan världen. Vad livet handlar om är väldigt individuellt, men världen är tyvärr inte det. Världen är kollektiv, och vi alla ingår med undantag av enbart ett väldigt litet fåtal. Bor du på en ö eller i ett kollektiv som är till etthundra procent fristående från övriga samhället så är du absolut utanför, och på ett vis så ser jag upp till dig. Dock kommer du inte läsa det här, så det vet du inte då. Men lever du i den här världen, i något av de moderna samhällen på något vis över huvud taget, oavsett om du lever i ett rikt land som här i Sverige eller i ett land i tredje världen, då påverkas du av pengar. Lever du fattigt så är det mätt i pengar, lever du rikt så är det för att du har mycket pengar, lever du i medelklassen så har du helt okej med, men kanske inte tillräckligt av, pengar. Vi kan älska det eller vi kan hata det, men vi lever i en kapitalistisk värld oavsett vad vi känner över det eller hur vi än förnekar det. Faktum är, oavsett vad vi känner för dessa.
Stundvis så älskar jag det men generellt, och allt för oftast, så avskyr jag det. Jag ska inte ljuga; jag älskar att jag har ett jobb som ger mig en bra lön, en lägenhet som är väldigt billig att bo i, ett sparkonto med relativt bra med pengar, möjligheten att resa utomlands, en bra dator att spela på, tillgång till all världens musik via Spotify och film via Viaplay och Netflix, möjligheten att gotta mig med fin mat… Klart att jag älskar att jag har tillgång till alla dessa fördelar, det skulle alla göra! Men vad jag hatar är att de är just de; fördelar. Privilegier. Det jag hatar med det är att lägenheten som jag har inte är en mänsklig rättighet utan att den kostade hundratusentals kronor, att se världen kostar pengar, underhållningen kostar pengar, maten kostar pengar. Tänk på det; vad behöver vi för att leva? Värmande kläder på våra kroppar när det är kallt, väggar och tak som skyddar oss, mat i våra magar och vätska i våra kroppar, medicin och sjukvård när vi blir dåliga eller gamla? Det är de grundläggande sakerna vi behöver för att leva. Allt det kostar pengar. För att enbart överleva så måste vi punga ut hundratusentals, säkert miljontals, kronor under en livstid.
Tänk på vad jag precis skrev; vi behöver betala i miljonbelopp bara för att kunna leva. För att inte svälta till döds, för att inte törsta ihjäl, för att inte frysa eller skadas av naturen så behöver vi betala. Det enda som borde vara en mänsklig rättighet, att få göra något så enkelt som att leva, kostar oss pengar. Är inte det konceptet befängt? Är det inte idiotiskt? Eller snarare, är det inte helt omänskligt? Missförstå mig inte, jag förstår att för att vi ska ha en bostad så måste den byggas, för att ha mat så måste den odlas, för att ha vatten så måste det renas, och allt detta måste skötas av folk. För att folk ska vilja göra detta så måste folk ha en anledning, och de vill bli kompenserade. Inte mer än rimligt. För att de ska kompenseras så behövs en valuta, oavsett om det är någon form av pengar eller om det är byteshandel som förr, exempelvis byta bröd mot mjölk. Jag förstår att det måste vara så, jag förstår att alla behöver jobba för varandra och att vi då behöver någon form av kompensation, alltså lön. Men kom igen, har det inte gått för långt när det finns miljontals människor som inte ens har råd leva? Miljontals människor som inte ens har råd med en bostad som skydd, kläder för värme, mat för mättnad? Ser ni inte problemet?
Klart att ni gör. Ni som läser det här ser säkert problemet, och jag litar på att ni både håller med mig och förstår allvaret i det. Jag litar på att ni är bra människor som vill ha en förändring. Det som gör att jag litar på det är för att jag vet att ni inte är miljonärer. Ni som läser det här är inte de ekonomiskt oberoende som styr världen, ni är inte elitens elit som har så mycket pengar att ni skulle kunna lösa världens alla problem men behåller de för er själva i era egna bankkonton och fonder. De personerna har varken tid att läsa det här eller kännedomen om en anonym blogg som snittar på mellan 50 och 100 läsare per dag. Nej, ni som läser det här är säkert bara folk som jag, med vanliga jobb och en vanlig lön, kanske lite mer eller mindre, som gör det ni behöver för att betala hyran, elen och maten. Vi är världens vanligaste folk, vi är världens största kategori. Vi är inte världens 1% med makt och rikedomar. Vi är det vanliga folket, och också den största samlingen människor.
De säger att makt är i antal och det må vara sant, men makten spelar inte roll om du inte tar den. Hur stort antal man är gör ingen skillnad om man inte går ihop för att göra skillnad. I teorin skulle vi säkert kunna ha all makt i världen, men vi ger bort den till de med ekonomi. De med pengar får makten av oss, vi ger upp den frivilligt till de som inte förtjänar den. Vi ger efter till kronans värde, och vi gör det mer än frivilligt. Vi gör det för att vi vill ha kronan och makten som kommer med. Det är lite som att passa någon i basket för att ställa sig i en bra position och hoppas på att få bollen passad tillbaka; du är arbetaren, bollen är makten och den du passar till är eliten. Du ger bort makten till eliten i hopp om att få den tillbaka, men det får du aldrig. Den med bollen springer fram och dunkar i den i målet, som är deras företag. Och även om du får bollen tillbaka, vad gör du? Du dunkar i den i mål du också. Förstår ni vad jag menar? Vi har designat en värld som är ett spel, ett spel med regler som gör det omöjligt för individen att vinna oavsett hur många vi är. Kolla bara på resultaten. Det kanske är flest i vårat lag, men då vi följer deras regler så kommer vi alltid ligga under. Vi kommer inte få en förändring, för varje mål går till det andra laget; de med färst spelare. Spelet som vi har designat är inte gjort för oss, det är gjort för dem. Bryter vi mot reglerna så får vi inte vara med och spela, då blir vi bestraffade.
Jag vet att jag låter naiv men jag önskar att det inte var så. I min utopi så skulle inte pengar bestämma vem som får leva och vem som ska få dö. Pengar skulle inte vara domaren och bödeln. Ekonomi skulle inte avgöra vilka som ”förtjänar” ett hem att bo i, mat att äta, kläder att bära och vatten att dricka. Pengar skulle aldrig vara den avgörande faktorn om vem som får röra sig var. I min utopi skulle alla ha fri tillgång till mat, husrum, vatten, kläder, sjukvård och elektricitet. Pengar skulle vara något vi kunde lägga på sånt som vi vill ha men inte behöver, som leksaker, datorer, TV-apparater, spel med mera, men inte någonsin något som vi måste lägga på att bara kunna leva. Inte något som vi måste lägga på att våra hjärtan ska pumpa, magar vara fulla och kroppar klädda. Pengar skulle enbart vara till för onödig lyx, aldrig nödvändigheter. Sen kan det diskuteras om vad som är nödvändigt och lyx, men det jag tänker på är det du behöver för att leva. De grundläggande förnödenheterna för att vi inte ska dö vid en onormalt ung ålder. Jag inser som sagt att det är en naiv dröm och att det högst troligt inte kommer ske, garanterat inte under min livstid, men det är en dröm icke desto mindre.
Det enda jag ber er om, mina kära medmänniskor, är att tänka på detta; vi kämpar för att leva ett bekvämt liv men det finns även de som kämpar för att bara leva över huvud taget, likasom det finns de som lever i överflödig lyx och inte behöver kämpa alls för att få sina grundläggande nödvändigheter. Vi mitt emellan är den största massan, men tyvärr finns det människor som inte har någonting och människor som har mer än de behöver, men vi som har det vi behöver och bara lite extra är den största grupperingen. Vi kan göra skillnad om vi tar makten. Om vi bestämmer att deras pengar inte är källan till någon makt, då har de ingenting. Men det kommer vi inte göra. Istället för att ta makten ifrån deras stora bankkonton så vill vi ha deras stora bankkonton. För pengar är inte bara makt; det är frihet. Frihet att bestämma över sin egen tid, frihet att röra sig fritt över hela världen, frihet att aldrig behöva oroa sig för hur man ska överleva mellan den 25:e varje månad. Jag tror att mer än makten så vill vi ha frihet. Mer än makt över andra så vill vi ha makt över oss själva, vi vill känna att vi inte kan eller behöver kontrolleras av människor eller världen. Visst finns det de som vill kontrollera andra människor på olika vis också, men de flesta vill nog bara ha kontrollen över sina egna liv och viljor. Det är vad jag vill.
Jag vill vara ekonomiskt oberoende och på så vis kontrollera och bestämma över min tid helt själv. Jag vill kunna slippa oroa mig för att betala hyran, ha råd med mat, försörja mig själv med kläder och värme. Det tror jag alla vill. Men ekonomiskt oberoende i dagens läge betyder att ha så pass mycket pengar att man kan betala för allting. Så pass mycket pengar att du aldrig behöver tänka ”Har jag råd att tanka bilen med full tank?” eller ”Kan jag betala både hyran och elen när nästa lön kommer?”. Men tänk er om ekonomiskt oberoende betydde att det inte fanns någon hyra att betala, att du alltid hade mat på bordet, att du alltid hade värme i dina element och kläder på kroppen. Tänk dig den världen. Tänk dig där pengar inte är status eller nödvändighet, utan bara något du kan spendera på sånt du vill ha men aldrig behöver spendera pengar på det du behöver för att leva. Det är den värld jag vill ha för alla. Men det är den här världen vi istället har; det är en värld där fattigdom inte betyder att man bara inte kan unna sig något roligt eller trevligt, utan där det betyder att man inte är förtjänt att leva. Fattigdom betyder att du inte förtjänar värme kalla nätter, mat för att stilla din hunger och boende för att skydda dig mot värld och natur. Pengar avgör vilka som får leva och vilka som får dö. Pengar är den riktiga guden. Ingen av oss vet om det finns någon religion här i världen som har rätt eller fel, men det som är säkert är att pengar är mycket mer nödvändigt och viktigt för oss levande människor än vad någon gud någonsin har varit. Det kanske finns en gudom som belönar oss i ett liv efter detta, men det absolut enda som avgör när vi kommer till det eventuella nästa livet är pengar.
Så jag ber er att tänka på det. Jag ber er att komma ihåg att ni kanske sparar pengar för den där resan, en större TV, den där snygga tröjan ni såg på H&M, men det finns folk som inte ens har pengar för att få i sig mat. Det finns folk som inte har pengar för att skydda sig mot regn, skyla sig från solens dödliga strålar eller värma sig från luftens kalla vindar och temperatur. Vi är alla delaktiga i maskinen som ser till att världen går till på det viset, och vi är alla skyldiga till att de minsta kugghjulen bestraffas och går sönder för tidigt, bara för att bytas ut mot nya som snart kommer gå sönder och därpå ersättas. Vi är alla skyldiga till att även om alla världens människor tror på olika gudar så har vi skapat en gud mer verklig och betydelsefull än någon gudom inom någon religion genom alla tider; ekonomi. Vi är alla skyldiga till det, genom att sitta på våra bönemattor och tillbe den allsmäktiga kronan. Vi sitter alla i dess heliga byggnad och lyssnar på hymnerna. Vi sitter alla och löser högt ur boken och lyder budorden. Så jag ber er att göra skillnad när ni kan. Jag skiter i om ni ger pengar till tiggare, skickar pengar till organisationer som faktiskt gör skillnad eller om ni köper ett mål mat till en svältande. Men snälla, gör den lilla skillnad ni de facto kan, när ni kan. Snälla. Jag är på mina bara knän och ber er verkligen att hjälpa varandra. Vi är annars alla skyldiga till den massdöd som finns på grund av pengar. Deras onödiga död som enkelt går att förhindra är på allas våra samveten. Blunda inte för det, ta ditt ansvar. Du bär skulden. Jag bär skulden. Vi bär skulden.
/X
Xersans Hörna 