Igår kväll var jag med några riktigt nära vänner på Balsta. Självklart gick jag inte in, jag var social utanför då musiken inte direkt är min grej. Vi hade riktigt trevligt. Eller ja, fram emot kvällen, iallafall…
Vi hade pratat, haft trevligt, sjungit, lyssnat på musik, varit sentimentala och hela köret. Jag, Pontus och Johanna gick till Hemköp och köpte mat, chips och dricka. Vi går tillbaka. Jag och Tony lägger oss i dungen och lyssnar på musik som ger gamla minnen och vi sitter där tyst och bara tar det lugnt. Sen får vi dit Johanna och Clown, senare också Pontus, Gabbi och… Ja, minns aldrig namnet på henne, men hon kom iallafall dit.
Vi lyssnar på musik, allt ifrån Twiztid till reggea, och sitter och tittar på himlen, gör en liten söt eld och bara tar det lugnt. Jag och Johanna går iväg och pratar och när vi kommer tillbaka så ligger endast Tony och Clown kvar. Tony reser sig och går, jag går efter, han tittar mig i ögonenn och söger bestämt ”låt mig bara vara”. Johanna frågar om hon ska följa efter, vilket jag ber henne att göra. Så hon gör det.
Jag och Clown ligger kvar bredvid varandra och tittar på stjärnorna, har ett djupt samtal om döden, andra planeter och allt där emellan. Vi ser också ett stjärnfall, vilket var ett av de mäktigaste jag sett i hela mitt liv.
Sen efter ett tag börjar jag fundera på var de två (Tony och Johanna) tagit vägen, så jag ringer upp Johanna, som sitter och stor-gråter. Tony tar luren och berättar för mig var de sitter och jag springer dit så fort jag bara kan. Jag kommer dit och ser hur Tony sitter och håller om Johanna som gråter hysteriskt och hyperventilerar. Jag sätter mig direkt bakom henne och börjar stryka handen över hennes rygg och säger åt henne att andras lugnt. När jag frågar Tony vad det är med henne så tittar han mig i ögonen och säger tyst men säkert ”Zandra”.
Så jag sitter och stryker hennes rygg och armar medans Tony håller om henne och stryker hennes hår och rygg. Jag säger konstant åt henne att ha ögonkontakt med Tony och att andas lugnt och fint. Vi sitter så i nästan en timme innan Pontus ringer och undrar var vi hade tagit vägen. Johanna ber Tony att säga till Pontusa att ta med sig vattnet till oss, och han springer med vattenflaskan till oss.
Hon får ligga ner, sitta upp och stå upp några gånger innan hon mår så pass bra att hon kan börja gå. Vi stannar förbi hemma hos mig och de tycker att jag ska stanna kvar hemma så tar Pontus och Tony med henne hem till sig. Så jag får tydligen stanna hemma, men jag sa att jag bara gör det om Johanna skickar ett SMS så fort hon kommit innanför dörren så att jag vet hur det är med henne, och det gör hon. Hon skrev nyss på mig på MSN också:
”hej..jag tänkte bara säga att jag lever..”
Det är allt jag behöver veta
Tack till Tony och Pontus som fanns där för henne igår. Jag älskar er alla.
/Martin