“Jag saknar mitt gamla liv”
Skrivet av xsitez den januari 15, 2012
En person som jag har på Facebook skrev detta nyss. På de två sekunder de tog mig att läsa den uppdateringen och öppna det här fönstret där jag just nu skriver detta inlägg hann jag tänka på hundratals olika saker. Utan överdrift. Det är en fantastisk funktion med hjärnan, hur mycket man hinner med på så kort tid. Jag slutar aldrig fascineras över oss människor, både på bra och dåliga sätt!
I den personens fall är det förståeligt då det gamla livet var bättre. Det finns många andra Det var bättre förr-människor som saknar sitt gamla liv eller sin gamla lägenhet eller tiden då Palme satt i toppen av landet, eller kanske bara småsaker som sin gamla katt eller hund. Jag å andra sidan är fruktansvärt lycklig över att mitt “gamla liv”, om en 20-åring nu kan säga så, faktiskt är över och jag har det som jag har det nu. Jag tänker inte berätta varför eller vad jag har gjort då några ifrån min familj läser min blogg och det de inte vet ska de heller inte veta, men jag kunde inte ha det så mycket bättre än vad jag har nu. Missförstå mig inte, på många sätt var 2005 och 2006 bland de bästa åren i mitt liv, de två sista åren i högstadiet hände en hel del som jag aldrig vill glömma och som format mig till den unga man jag är idag. Men det var även under de åren som jag hade det som svårast och som jag mådde som sämst, hur allt det nu går ihop. Där har vi en klassisk paradox. Det var bland de värsta åren i mitt liv men helt klart de mest händelserika och lärande (i brist på bättre ord) så det är med blandade känslor jag tänker tillbaka på de två åren.
Jag har tappat kontakten med i stort sett alla som jag umgicks med på den tiden. De flesta har jag brutit kontakten med för mitt eget bästa, men det betyder inte att jag inte saknar de personerna. Jag har nog aldrig haft så roligt i hela mitt liv som jag hade med det gamla gänget! Men precis som inget ont inte har något gott med sig så har också allt gott något ont med sig, och det var ont i pluralis. Så saknar jag mitt gamla liv, de åren som gjort mig till den jag är? Ärligt talat, nej. Jag är glad över att jag haft de åren och de händelserna, men nu är det bara historia. Jag saknar dock några av människorna. Speciellt några som flyttat från staden, en viss person kommer till tankarna nu. Roligaste killen på planeten, helt klart! Men den jag saknar mest är faktiskt en person som jag fortfarande har kontakt med idag, konstigt nog. Men det håller jag nog för mig själv, i alla fall ett tag till.
Tell me how you like us now?
