Skolan

Jaha, då är man redan hemma ifrån skolan. Inte på grund av tidigare nämnda sjuka, utan för att sista lektionen var det  bara ett fåtal som skulle ha den lektionen och jag var inte en av dessa. Så nu är jag vid min dator och mår allmännt kass, dock har jag den positiva vetskapen om att mamma nu är på väg till Roma för att köpa en kebabtallrick åt mig.

Jaha, vad har man för planer för dagen då? Inte mycket, min (även hon sjuka) älskling kommer hit så fort hon slutar skolan. Så det bli väl till att bara ta det lugnt och mysa framför en film medans vi försöker friskna till. Har ärligt talat inte mcyket mer att skriva om nu, så vi får väl se vad som händer under dagen. Adjöss!

Sovmorgon?

Igår fick vi reda på att alla lektioner fram till de två sista var inställda. Underbart med sovmorgon till 12.50, det säger man inte direkt nej till, eller hur? Men sen ser vi ju hur sovmorgonen blev.

Vaknade klockan nio av att jag fick ett sms ifrån Michelle i min klass. Hon förklarade att Ulla-Stina (en av våra lärarinnor) sagt nyligen att alla ska vara i skolan kvart över nio för att se treornas projektarbete. Det är bra att man får den informationen via sms ifrån en i klassen en kvart innan man ska vara i skolan istället för att få den av lärarna iallafall en dag innan, eller hur? Så jag svarade henne att hon kunde hälsa Ulla-Stina att jag låg och sov och inte skulle hinna ta mig till skolan på en kvart. Bara där blev sovmorgonen lite halvt tilltrasslad, men det var inte allt.

När vi vaknade (jag och min älskling) så upptäckte vi även att vi blivit nersmittade av någon så båda har extrema förkylningar med mycket ont i halsen och troligtvis också feber. Så där sprack sovmorgonen av två anledningar. Men jag ska till skolan till 12.50 och ha mina två lektioner och sen gå hem så fort min älskling slutar en halvtimme efter mig. Så sovmorgon my ass, som min älskling sa.

He’ll soon be gone

Tydligen så är Arne på väg att ”trilla av pin” om uttrycket tillåts. För er som inte vet så kan jag förklara vem denna Arne är:

Arne är min styfarfar sen innan jag föddes. Farmor gick ifrån min riktiga farfar och skylde detta på att han var alkoholist. Istället blev hon tillsammans med Arne (som faktiskt också var alkoholist). Skillnaden emellan min farfar och Arne var dock att Arne slutade dricka. Men en annan, mycket viktigare skillnad, emellan de två var att farfar aldrig gjorde något för att skada någon till skillnad ifrån Arne.

Ända sen jag var liten så har jag kallat även honom för farfar, då jag är uppväxt med tron att han på något sätt var det. Däremot fick jag reda på, via min syster, att Arne har misshandlat pappa och hans syskon när de var små med bland annat sitt läderbälte och sina nävar. Han har även tydligen varit rakt igenom ond mot min farmor i många års tid. Och efter allt jag trott om honom sen jag var liten unge så har det gjort extremt ont att höra det om honom. Så, hur hemskt det än låter, så var det nästan en lättnad att höra av farmor att Arne hamnat på sjukan och kanske inte kommer därifrån. Och när han väl lämnar livet så vet vi iallafall åt vilket håll hans svarta helvetes-själ färdas.

Jag hatar att tänka på dig, ditt falska svin

Slutspurten

Jag har alltid sådan tur med sjukdommar, speciellt förkylningar. Jag blir sjuk, det sitter i i några dagar, försvinner och sen kommer det tillbaka för en dag för att hämnas…

Idag är hämningsdagen för min förkylning som nästan helt gått över . Upptäckte i natt att jag hade extremt ont i halsen och att jag kände mig varm så jag tog tempen. Visst hade min feber gått upp till 38.5 igen och jag kände mig riktigt risig. Så kring fyra-fem på morgonen ringde jag skolan och sjukanmälde mig. Inte bra, hamna ännu mer efter är aldrig kul eller enkelt.

Så idag blir det till att ta hand om hemmet till den grad jag orkar. Då jag vet att detta har gått över imorgon så känns det inte värt att knarka Ibumetin, så jag ska försöka orka med att dammsuga lägenheten senare. Kanske till och med diska, det beror på hur mycket orka jag har kvar. Jag ska iallafall garanterat ta mig ett bad, det är så jävla skönt nät man är sjuk. Mums mums!

Och nyss när jag rensade katternas låda upptäckte jag en skrämmande sak; jag saknar World of Warcraft. Så jag funderar på att faktiskt införskaffa det plus expansioner. Och nej, jag kommer inte att bli en no-life-nerd, utan bara så jag har något att göra när inget annat finns. Som till exempel när jag är hemma sjuk, när min älskling är sjuk, efter träningen när jag är uttråkad, när ingen är kontaktbar osv. Alltså när jag inte har något att göra.

Så oroa er inte. Jag kommer inte att byta mitt liv mot ett spel

Mekonomen

När jag satt och rensade katternas låda så hade jag som vanligt startat min TV för att ha något att lyssna på så att man slipper ha tråkigt. Då hörde jag en reklam för Mekonomen.

”Bara originaldelar”, ”jättebra service” och allt annat, som det alltid låter i reklamer. Men de avslutade med att säga ”ring Mekonomen nu!” och säga numret. Så jag tänkte att vem är väl jag att säga emot en reklam? Så jag memoriserade numret, hämtade telefonen och ringde. Konversationen blev följande:

- Mekonomen här, vad kan vi göra för dig?                                                         ^—- Lät lite väl mycket för mig. Men låt gå

- Hejsan. Jo, jag såg eran reklam på TV nyss och där sa tjejen att jag skulle ringa Mekonomen nu.

- Jadå, vi hjälper dig gärna. Har du problem med din bil?

- Nej nej, jag har inte ens körkort. Jag ringde inte direkt av den anledningen.

- Nehe..? Varför ringde du då?

- Reklamen sa ”ring nu” så då gjorde jag det bara. Hade inget bättre för mig

Och tro det eller ej men killen jag talade med började skratta! Jag trodde att jag skulle få höra att jag slösade på deras tid och liknande, men inte då. Han skrattade bara och sa ”då vet vi iallafall att reklamerna når ut till folk”. Sen sa jag hej då och lade på.

Fråga mig inte varför jag gjorde detta. Har mycket tid över varje måndag morgon.

4:e februari, inte en vanlig skoldag

Det hela började som en underbar dag och morgon. Jag sov hos min flickvän emellan tisdag och onsdag för att kunna vakna bredvid henne på onsdag morgon, då vi firade ett halvt år tillsammans igår. Duschar, gör sig i ordning och går till skolan. Ja, skolan…

Vi hade klassråd på morgonen emellan 9.00 och 9.15, ungefär. Därefter så stod en två timmar lång temalektion på schemat, och då jobbar alla i datasalen. Kring 10.10 kommer ettorna in i datasalen, likaså våra lärare, och Ulla-Stina informerar oss om att ett anonymt samtal har kommit till skolan där en man som talar engelska refererade till en hemsida där ett massaker-hot har gjorts mot S:t Eskils Gymnasium (för er som inte förstått det än så är det där jag går och där vi befinner oss i historien nu) av en person som sade sig gå på skolan. Ulla-Stina informerar vidare om att matsalen ska låsas och att om något händer så ska alla omedelbart samlas på fotbollsplanen. Inte så vidare smart tycker jag att samla alla elever på en och samma plats när en elev har hotat att begå en massaker, men det är ju bara min åsikt.

Jag och Micke Lindh vandrar till B-huset ifrån vårat klassrum i D-huset för att han måste besöka skolsyster. Väl där inne här vi en tjej skrika ut att alla ska samlas i aulan. Änu en gång, att samla alla elever på en och samma plats där de dessutom inte kan ta sig ut ifrån när en elev hotat om att begå en massaker är bara rent idiotiskt. Dock litade jag mer på våra lärare som alltid gav oss uppdaterad information, så jag hör av mig till en person i klassen och frågar om han hört något, vilket han inte har. Så vi traskar tillbaka till datasalen där vi hade lektion. I stort sett precis när vi har kommit dit så berättar en av våra lärare, Stefan tror jag att det var, att ingen får lämna klassrummen på order av rektorn. Vid det här laget har ett antal polisbilar redan anlännt till skolan heeeeeeeela vägen ifrån andra sidan gatan och börjat spärra av.

Jag var inte orolig för min egen skull utan jag var i stort sett bara helt och hållet orolig över min flickvän, som satt inlåst i A-huset. Hon och jag skickade SMS med varandra en hel del och ringde varandra då och då. Hon evakuerades ungefär två och en halv timme efter att alla skulle spärras in. Polisen hade då sagt att de skulle evakuera ut folk gradvis så fort de gett klartecken. Då tänkte ju jag att vi snart skulle få gå vi också, så det var väl bara att hålla ut. Och efter ett tag så fick vi höra att vi skulle bli evakuerade inom en timme. Underbart! För alla var extremt hungriga då vi inte fått någon lunch och poliserna utanför fönstren gick och mumsade på mackor ifrån Lökens. Trettio minuter gick. Sen ytterligare en kvart. Sen en till. Då hade timmen gått, men vi var fortfarande kvar i våran tråkiga datasal, hungriga som svultna prärievargar. Nu började dessutom folk bli rejält arga. Tre och en halv timme hade sammanlagt gått och ingen hade några nyheter åt oss och ingen hade något att göra.

Efter en halv timme så fick vi höra att poliserna sagt att vi skulle göra oss i ordning för att gå ut, hämta sina saker och sedan skulle vi evakueras. Dock skulle var och en visisteras först. Lite halvt ironiskt att en säkerhetsklass ska få visiteras istället för att visitera, men men. Så feter ytterligare en halvtimme så vandrar en polis in i klassrummet och förklarar att vi ska ställa oss på led och gå ner för trapporna, vilket vi då gör. Väl där nere så visiteras vi och våra väskor och liknande tittas igenom. Efter det var vi fria att gå.

Efter fyra och en halv timme så fick vi äntligen lämna skolan! Så jävla skönt! Det första jag gjorde var att höra av mig till alla som varit oroliga, Johanna och mamma inkluderat, och sen gå hem till Johanna. Hon grät och kramade mig och var bara glad för att jag klarat mig därifrån. Hon samlar ihop sina saker, vi går hem till mig och gör oss i ordning och sen går vi till Min Palace och har en mysig kväll. Jag bjuder henne på mat och sen köper jag glass åt henne och mig som vi äter medans vi tittar på Moulin Rouge. Allmänt mysig kväll.

Så, det var min dag. Några frågor? Ställ gärna

Då är jag igång igen!

Som några av er vet så slutade jag med boxningen för två veckor sedan, ungefär, för att jag istället skulle börja i Wing Chun. Sedan jag slutade med boxningen så har jag varit mer eller mindre extremt rastlös. Det problemet löste sig dock i kväll i samband med min första Wing Chun-träning.

Tony kom hit innan vi skulle gå till Billy Boy’s och möta Micke Lind och Marcus. Så jag och Tony drog ner på stan och Tony bjöd mig på vatten ifrån Stadium (så nu har jag en vattenflaska tack vare honom). Tackar, broder. Anyways, sedan mötte vi upp Lindh och Marcus vid Billy Boy’s och vi gick tillsammans till träningen. Och nog fan var det bra träning! Någon kanske minns hur trött jag var efter min första boxnings-träning? Den var som dagis i jämförelse med Wing Chun. Och fan så kul det var! Jag ska utan tvekan fortsätta med det och fokusera på självförsvaret mest, kanske eventuellt tävla om något/några år. Men det är då.

Så nu är jag igång med träning igen, och i Wing Chun tänker jag då inte sluta. Jag ska träna måndagar och onsdagar och när jag är bättre så ska jag antagligen börja sparras på lördagar. Kanske inte varje lördag, men någon gång ibland iallafall. Jag missar träningen på onsdag, dock, för jag och Johanna ska ut på Ming Palace och fira 6 månader tillsammans (grattis till oss, älskling <3), men nästa måndag… Då jävlar!

Måndagar

Jag tillhör den stora skalan av människor som verkligen avskyr måndagar. Att efter en helg gå upp tidigt och arbeta är ingens stora dröm, direkt. Däremot så har måndagar några vackra sidor för mig.

Dels så har jag sovmorgon på måndagar till fem över halv två, vilket är rejält omtyckt. Efter sovmorgonen följer enbart två lektioner, som inte är så hemska alls faktiskt. Dessutom har jag lite pengar och en älskling i skolan, så då blir ju det hela en hel del enklare.

Efter skolan så har det alltid varit boxning för min del, men det är slut med det. Från och med i morgon börjar jag i Wing-Chun. Ska bli intressant. De som ska med dit är (vad jag vet) Lindh, Tony och Simon. Så vi får väl se hur det går.

Inte mycket annat som händer i mitt lilla liv förutom att jag ska försöka tigga till mig lite tid i studion på Eskil. Däremot så har vi ju det största, som jag bara inte vill eller kan glömma; jag och Johanna firar ett halvt år på onsdag. Det kommer att bli en så underbar dag så, och jag tror att Bubblan håller med om det.  Nej, nu ska jag… Sova? Ja, vi får väl se.

Shillelagh

shillelagh_silvercol3

Jag vill ha en shillelagh. Tror ni att de finns att få tag i här i lilla Eskilstuna?