Xersans Hörna

Jaha, då är man singel ännu en gång. Denna gång av en vettig anledning iallafall. Nu tog det inte slut av någon liten idiotisk anledning, nu fanns det verkligen ingen anledning att försöka längre. Men innan jag släpper förhållandet helt måste jag bara skriva några rader om det.

Den 15:e juli, strax efter att jag kommit hem ifrån Israel, blir jag tillsammans med en tjej som jag gillat någorlunda länge. Jag hade tänkt på henne varenda dag i Israel och saknat henne något läskigt, var bara en person jag saknade mer (nej, det namnet får ni inte reda på). Så lyckan var verkligen gjord. Sen åker hon till Turkiet.

Kvällen den 15:e får hon ett halsband med två hjärtan på som jag köpt åt henne i Israel. Hon blir riktigt glad och tacksam och jag blir glad över att se henne glad. Den 16:e åker hon iväg till Turkiet för en veckas semester (finfin tidpunkt, eller hur?) och jag saknar henne så att jag håller på att bli galen. Hon kom hem den 23:e och så glad av att se någon hade jag inte varit på länge.

Jag umgås så mycket som jag bara kan med henne, både på dagarna och på nätterna, och varje dag är vi på Strömsholmen och bara tar det lugnt och umgås med varandra. Och jag är faktiskt glad, lycklig nästan. Hon fick mig verkligen att må bra. Varje sekund med henne var som en evighet i Paradiset.

En dag blir en vecka, en vecka blir två. Men efter det blir allt… Skumt. Jag får en ros av henne och några dagar senare ignorerar hon mig totalt. Hon nekar dock till det, men andra säger till mig att de märker det, frågar om vi har gjort slut och jag svarar ”nej”. Hon och några kompisar ska sedan sova hos en kompis på natten, och på natten får jag ett SMS av en vän som sover där som såg hur hon och en kille vid namn Max ligger och ”kladdar” på varandra. De håller om varandra, pussas och en eller annan kyss ägde tydligen också rum.

Dagen efter väntar jag på henne på Strömsholmen. Otrohet finns inte i min värld, så det enda jag skulle göra var att säga åt henne att jag visste allt och göra slut med henne. Men innan hon kom ner till Strömsholmen så skriver kompisen ifrån natten innan att Cassi sagt att hon inte längre ville vara tillsammans med mig, bara det att hon ville att jag skulle dumpa henne. Så sagt och gjort. Och hennes ursäkt för det med Max: Han hade tagit sömntabletter. Jävla ursäkt för att hålla på med någon annan tycker jag.

Men tack, Cassi. Tack för två härliga veckor, tack för att jag fick vara tillsammans med dig. Och tack för rosen, jag har inte sett något brinna så vackert innan

Nej, nu ska jag hälla bort askan som är kvar av rosen. Adjöss!

Helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete

Nu känns allt så jävla komplicerat igen. När det ena problemet av denna sort är löst kommer nästa liknande, men fan så mer svårlösta, problem. Mitt huvud känns lite… Förvridet?

Av alla människor, vid alla tidpunkter, av alla vänner, av alla jävla komplikationer som finns så är det just den här. Är det inte typiskt? Eller är det bara jag som inbillar mig?

Jag må vara trött, men detta har inget med det att göra. Detta är något jag har grubblat över sen flera dagar tillbaka, något som konstant har skallat emot mitt huvud som en skenande tjur. Och jag måste bara får skriva av mig, jag måste liksom få ur det.

Jag har sett perfektionen, jag vet exakt hur jag skulle kunna göra för att bygga upp perfektion. Och med exakt vem. Och det skulle kunna vara för evigt. Personen i fråga tycker precis samma sak, att det skulle vara perfekt och att det skulle vara för alltid, ingen tvekan om saken. Så vad är det som hindrar oss? Varför hoppar vi över perfektionen för att fortsätta leva som vi gör nu?

Jag kan bokstavligt talat se cirka 40 år framför mig, och jag kan fortfarande se perfektionen vara som det är tänkt. Det skulle seriöst kunna hålla till döden! Varför inte??!! Jag håller antingen på att bli galen eller så vill… Nej… Eller vill jag?

Vill jag testa det redan nu? Är jag dum?

Jag har kommit på vad det var som flög i mig igår natt, varför mitt humör blev… Ja, som det blev, helt enkelt. Det berodde på perfektionen. Jag såg den, och den tillsammans med verkligheten skrämde mig. Men i morse insåg jag att jag behöver inte bli rädd för det. Det behöver inte skrämma mig. Och nu gör det inte heller det.

När jag vaknade hade jag ett SMS ifrån ett nummer som jag inte har i min mobil. Jag visste inte vem det var, så jag frågade. Det visade sig vara Cassi, och hon skulle ner på stan. Redan där fuckade mitt psyke mig. Jag var helt jävla hundra på att hon inte skulle komma hem förens den 24:e! Så det var garanterat en överraskning av den bästa sorten.

drar på mig kläder och slänger i mig ett stekt ägg (som Tony typ tvingade i mig, han tycker att jag äter för lite) så drog vi direkt ner på stan, jag var tvungen att möta Cassi. På vägen dit får jag ett SMS av henne där hon skriver att domär på Strömsholmen. Sure thing, då drar vi dit istället. Och där sitter hon, så söt som man bara kan bli. Så hon ser mig, ler stort och springer till mig. Helvete vad jag har saknat att lägga armarna om henne och bara kyssa henne… Saknar henne nu också.

Nu är hon hemma hos sig och jag är hemma hos Tony. Och jag saknar henne av hela mitt hjärta. Jag tänker på henne konstant. För första gången på länge är jag faktiskt kär. Och det känns underbart.

Det enda jag tänker på just nu