Xersans Hörna

Ibland kommer gamla minnen tillbaka ofta. Och ibland för de med sig gamla problem. Som ikväll när min gamla depression kom tillbaka.

Såg hur lyckliga alla par var, alla som var ute. Och visst kan jag skaffa tjeje eller playa någon, men jag vill inte bara ha engångsligg. Och vill inte bara ha någon tjej. Vill ha en tjej som stpr mig nära. Och jag vet vem. Men ärligt talat kommer det aldrig att hända.

Jag har redan gillat denna person en gång och då var jag för feg för att göra något åt det. Men jag vet inte, nu kanske det inte går heller. Fan vad jag hatar detta!

När man ser hur lyckliga alla andra är och man sitter ensam i en lägenhet så leder det att min depression kommer tillbaka. Och jag som blev av med den innan hos psykologen! Varför smyga sig på mig igen? Komma bakifrån och hoppa på mig som någon ninja-mördare eller något. Och den får sitt jobb gjort. Inombords dör jag mer och mer för varje gång depressionen kommer. Och det är inget jag trivs med.

Men vad kan jag göra förutom att sitta tyst och bara känna hur den smyger sig över mig? Jag kan inte ringa någon för det finns bara en som jag kan prata om när det gäller detta. Men just nu kan jag inte. Det är det som är det värsta. Och Mikkola, jag vet att du säger att jag kan prata med dig om allt, men du har fel. Jag kan prata med dig om mycket, men minna innersta psykisga problem är något du inte kan veta eller inte förstå. Jag har varit hos psykologer. Och det hjälpte mig, men inte permanent. De uppehölls bara, försvann inte. Men fan, de borde försvinna!

Orkar inte med dom längre. Inte mycket längre iallafall. Men nu orkar jag inte heller blogga mycket längre så ska sammanfatta detta nu:

Gamla minnen -> Gamla vänner -> Gamla problem

Xersize – ”Killen som måste tänka mindre och aggera mer”

Förlåt, Alex Mikkola

FÖRORD: Denna blogg är skriven den 22 juli 2007
______________________________________________________________________________________

Ett Simpsons-maraton på 6:an gör mig så lugn. Men hade nog varit gladare om jag hade fått in internet idag, vilket tyvärr inte har gått hittlls.
Men kanske får in senare, ska ju vara ensam tills någon gång inatt då mamma och Stefan är hos Kent. Illa att visa är ute ur staden och vissa inte går att få tag på. Hade varit kul som fan annars.
Får jag inte in internet så får jag inte patchen och får jag inte patchen kan jag inte ominstallera och kan jag inte ominstallera lär jag bli rejält uttråkad. Men men, tana nier cuilë…

Så man får väl hitta på något annat. Fick matpengar iallafall, mycket bättre än rester. En ny pasta klår gårdagens… Ja, vad jag nu åt igår, minns inte riktigt.
Men var ensam hemma igår också faktiskt. Vid tolv-tiden gick jag ut och tog en promenad, riktigt trevligt. Men kan inte göra det inatt, vet inte när mamma kommer hem. Synd, älskar natt-promenader.

Men precis som med så mycket annat får jag väl lära mig att leva med det. Är ju visserligen bara en natt nu, får nog flera chanser att vandra mitt i natten. Speciellt i Kungsör. Men där är de ju skumma, poliser som kommer fram och hälsar halv fem. Ler när jag tänker på det, var en rolig natt.

”Everything is so complex, every day is like a test/Full of obstacles that seem almost impossible”

Det var ett citat ifrån ”Drowning” med Crazy Town. Tog med den av två anledningar nu. För det första känner jag igen mig så äckligt mycket i både texten och videon. Och för det andra så får den mig att tänka på en speciell person som nyss kommit in i mitt liv, nämner dock inte vem.
Men annars, helt underbar låt. Ligger någonstans bland mina äldre bloggar, men videon fungerar nog inte. Ska fixa det senare. Men inte nu.

Jaha, nu har hjärnan låst sig (tro det eller inte, det finns en hjärna i skallen på denna lilla pojke). Den är låst i virvlet av tankarna på mitt liv och personen.

En reklam om emos? Trevligt.

Aj fan, har inte köpt mat ännu och jag vet inte när Roma stänger. Går ner om några avsnitt, klockan är bara 18.48 nu så det är väl ingen fara. Nu 18.49.
Ska bli gott med pasta. Älskar det som fan.

Iallafall, vad gör ni nu? Just i detta läge läser ni antagligen det här, iallafall ni som har sett detta. De andra som ni känner gör nog något annat, men just du som nu läser detta sitter vid din dator och läser mina nerklottrade ord i en liten blogg.
Och ibland kan bloggar vara bra, ibland inte. Hoppas dock att ni gillar den här.Jag vet att jag inte är världens bästa blogg-skrivare men är ju inte heller världens sämsta, eller hur? Och eftersom att jag inte strävar efter att bli världens bästa bloggskrivare så gör det mig ingenting.

Men har alltid gillat att skriva. Hatar att rita, dock. Aldrig gillat, kommer nog aldrig att gilla. Men skriva älskar jag, vad det än gäller. Vare sig det är bloggar, dikter, låtar, brev eller mina tankar. Vare sig det är åt andra eller bara åt mig själv.
Jag känner att ibland är det bra att få ur sig sina tankar och dela dom med folk som vill läsa dom av någon anledning. Men ibland så lär man känna sig själv bättre också. Det är mest därför jag skriver ner mina tankar, både till er som läser dom och till mig själv. Jag får en chans att analysera mig själv och ibland behövs det.

Och medans jag har skrivit ner mina tankar i pauserna i och mellan Simpsons så har jag upptäckt en sak. Men det är något som jag håller för mig själv.

Joi de vie till er

Detta var 663 ord

Xersize – ”Han som analyserar sig själv emellanåt”

”Betrayer… In truth it was I who was betrayed”

Eftersom att det hela började som ett missförstånd så har resten av bloggen tagits bort. Men citatet är kvar mestadels för att jag älskar den scenen som den är tagen ifrån.

Xersize