februari 8, 2010 vid 7:59 f m (Random)
”Jag har ärligt talat ingen aning om vad jag ska skriva om. Det enda jag vet är att jag känner ett riktigt starkt behov av att blogga lite nu framåt kvällskröken innan jag lägger mig för att sova och ladda upp inför en ny vecka. Så detta får alltså bli ett improvisationsinlägg. Det kan alltså gå antingen åt helvete eller bli riktigt bra. Jag hoppas på det sista.
Idag har jag inte gjort så mycket, förutom att fått igång mitt älskade Gothic III och insett hur stort behov jag har för en ny dator. Lyckligtvis så har jag hittat en som är riktigt bra för 5303:- med rabatt inräknad. Det enda negativa är att den bara har en hårddisk, men jag har tre stycken i min dator, så det är ju bara att sätta in de små i datorn och sim salabim! så har jag fyra hårddiskar i min nya superdator! Det ska bli skönt att ha en dator som inte gnäller bara man startar upp den, faktiskt. Men har man en sex år gammal dator så har man!”
Det skrev jag igår innan vi gick och la oss här hemma. Orkade dock inte skriva klar resten så jag gick och la mig istället. Efter att jag hämtat tvätten, så klart. Förresten, hur kommer det sig att man alltid kommer på det bästa att blogga om när man absolut inte kan blogga just då? Som nyss, till exempel. Jag stod och rakade mig och kom på precis vad jag skulle kunna skriva här i bloggen. Men självklart så minns jag det inte nu. Ah, Mr. Murphy, your laws are intact…
Har nog faktiskt inte mycket mer att skriva just nu. Det är väl dags till att göra sig redo för skolan nu, så jag överlåter datorn till min älskling här hemma.
Cya!
Kommentera
januari 29, 2010 vid 2:34 e m (Familjen)
Det är skönt att vara hemma och bara… vara, helt enkelt. Och det är faktiskt skönt att bo med storebror sin, det är så trevligt. Första gången som jag minns att jag bor med broder min, eftersom att jag var så liten när han flyttade hemifrån.
När jag var liten så var min bror min stora idol. Och på sätt och vis kan man väl säga att han fortfarande är det. Han är glad, han är trevlig, han är duktig på fiske, han kan mycket om datorer, han är rolig att umgås med och han har en tendens att kunna höja ens humör ifrån ”Medium” till ”Glad” när som helst. Som nu när jag kom hem ifrån skolan, till exempel. Är lite trött, kylig och lite smågrinig då jag missade bussen ifrån centrum och fick gå hem i kylan som, som jag nyss skrev, gjorde mig kylig vilket sänkte mitt humör. Så kommer jag hem och möts av glad och bra musik och en glad och bra broder, som frågar om jag vill ha en öl. Och så har han dessutom nyss dammsugit och håller på att tvätta. Så nu är jag glad och sitter med min öl vid datorn medans Rasmus, min systerson, sitter och spelar SmackDown! vs. Raw 2010 och bara tar det lugnt.
För övrigt så har jag nu skaffat min webcam som jag skrev om i förra inlägget. Den fungerar väl dugligt, men vi får se hur den fungerar i MSN nästa gång jag är inloggad.
Bye bye, cherry-pie
Kommentera
januari 29, 2010 vid 6:30 f m (Random)
Då sitter jag här på morgonen, nyvaken och trött som fan och inte riktigt med i spelet ännu. Men det är ju fredag och jag slutar tidigt, så det är inte helt och hållet fy skam!
För övrigt så ska jag köpa en webcam idag (en Zombee C1300) för 300:- och kanske, men bara kanske, den vackraste pennan jag sett för 50:-. Som några av er vet så är pennor en svaghet jag har, och hittar jag då en vacker liten reservoar-penna så MÅSTE jag ha den. Så det ska jag kanske införskaffa idag!
Stephen Lynch på morgonen sitter inte fel!
Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer men jag vill inte sluta blogga redan eftersom att det var så länge sen! Saknar bloggande, måste börja ta det seriöst igen. Så säger jag visserligen i vartannat inlägg, men det här inte hit. Skönt i alla fall att sluta 15.15 idag, efter idrott och psykologi B. Men nu måste jag göra mig i ordning, så jag får väl ta och skriva mer ikväll!
Until then
X
Kommentera
januari 7, 2010 vid 7:30 f m (Random)
Idag börjar skolan igen. Tacka Jah att det är min absolut sista termin på länge, men tungt är det ändå. Ska dock bli lite skönt på ett sett, då har man i alla fall alltid något att göra på dagarna. Men jag behöver ändå något som höjer humöret, speciellt då jag fixar Café World på Facebook åt min älskling, och min dator är så sjukligt seg att jag verkligen blir redigt förbannad…
Så dagens negativa är delvis skolan, delvis min dator nu på morgonen. Finns dock inte mycket att göra åt, har inte råd att lägga ut 4500:- på en ny och duglig dator så jag får helt enkelt dras med den här burken ett tag till. I övriga nyheter så har Tommy Dreamer gått i pension, men jag förväntar mig inte att alla ni vet vem det är. Sorgligt är det dessvärre.
Men lite positivt är att jag har musik här. Ingen aning om hur jag skulle klara mig utan musik, skulle nog inte gå så bra. Speciellt inte utan Tech N9ne, han har verkligen låtar för alla tillfällen och humör, så det är bara att välja, vraka och frossa i musiken. Sen har vi alltid Immortal Technique, riktigt bra när man är på ”fuck you”-humör till en stor massa människor, som när regeringen kommer med dumma lagförslag och liknande. Rolig information är att nu när jag skulle lägga in ordet Technique i ordlistan här på Firefox så fanns Schnitzel som förslag. Not bad, I may add.
Snacka om att jag har saknat att bara sitta ner, ta det lugnt och blogga arslet av mig! Jag struntar i vad folk säger, för mig är bloggande terapi. Ett sätt att berätta för mina vänner och min familj, och inte minst mig själv, när jag är på bra humör, när depressionen kickar in, när man ska hålla sig borta eller bara för att hålla folk á jour (första gången jag använder den termen, stavade jag rätt?). Blev i alla fall äntligen klar med älsklings café, så nu slipper jag sitta med en laggande dator som är i stort behov av en ”extreme makeover”.
För att sammanfatta så sitter jag nu och lyssnar på irländsk folkmusik samt old-school rap, äter min Ben&Jerry’s med smaken Vanilla Toffee Crunch och förbereder mig för skolan och nu ska jag byta byxor. Good morning and good luck!
Kommentera
december 27, 2009 vid 8:53 e m (The Heart)
Igår satt jag vaken ett tag efter att Johanna hade gått och lagt sig då jag inte riktigt var trött. Men jag satt vaken lite längre än vad jag tänkt då jag började tänka på Eric och inte kunde sluta tänka på honom och allt som hänt. Hon gick och la sig kring tolv-halv ett tror jag och jag fick inte ro att lägga mig innan kvart över tre.
Det var en hel del saker som jag funderade på, bland annat över hans minnesstund som var i fredags. Jag var inte där, dels för att jag inte fick någon inbjudan av familjen och dels för att jag inte visste vilken tid det skulle vara, och jag har väldigt dåligt samvete för det. Jag är en sådan som tror på ett liv efter döden och tror därför inte att han är helt borta, så en av de sakerna jag undrade över igår var om han var besviken på mig för att jag inte var där, om han nu ville ha mig där. Jag ville i alla fall vara där och säga adjö till honom. Men jag kommer att tända ljus åt honom med jämna mellanrum, det är inte mycket men det är ändå något jag kan göra för att hedra minnet av honom.
Sen så är jag orolig för att svika honom. Han skrev ju ett brev till mig innan han tog livet av sig och i testamentet som han skrev så lämnade han efter sig en sak till mig för ett visst syfte, och jag är så otroligt rädd för att svika honom genom att inte kunna leva upp till det han verkligen ville att jag skulle. Han trodde alltid på mig och jag litade verkligen på honom, och jag hoppas verkligen att jag når mitt mål som även han önskade, för annars kommer han ha litat på mig helt i onödan, och det är något jag inte skulle klara av.
Nu pladdrar jag bara på, men jag behövde skriva av mig lite. Sen tänkte jag igenom tusen andra frågor också, men om jag ska skriva alla de frågorna så ska jag banne mig ha betalt, för då kommer jag att missa halva nästa skoltermin.
1 kommentar
december 15, 2009 vid 9:22 e m (Random)
Det verkar som om jag klev på några ömma tår i senaste inlägget, så jag ska ta och rätta till lite saker så att alla förstår lite bättre:
- För det första så menade jag inte att just de två bär nazistiska eller rasistiska symboler, utan där talade jag om de människor som faktiskt bär omkring på dessa symboler (jag kan erkänna att jag var lite otydlig där).
- För det andra så verkar jag ha haft fel om minst en av personerna, enligt denna själv i alla fall. Men med tanke på bilderna jag syftade på så är det inte så konstigt om jag drog den slutsatsen som jag drog.
- För det tredje så säger jag inte att alla skinheads är rasister, nazister, främlingsfientliga eller liknande. Jag kan skillnaden emellan vanlig ofarlig skinheadkultur och rasism.
- För det fjärde så säger jag inte heller att alla i stora kängor med snaggat huvud och ”bombarjackor” har någonting med hat mot invandrare eller en viss etnisk grupp att göra.
- För det femte så har jag inget emot dessa två som personer, då jag inte känner den ena och den andra är min släkting. Det jag hade något emot var just texterna och bilderna, inte de två som personer.
- För det sjätte så ber jag om ursäkt till den/de som tog åt sig då det aldrig var menat att vara personangrepp, smutskastning eller liknande utan enbart var menat som ett inlägg mot just främlingsfientlighet, ett ämne som jag även skrivit om tidigare.
Nu hoppas jag att det i alla fall är lite mera utrett
”Killing people is easy. Being politically correct is a bitch!”
Kommentera
december 15, 2009 vid 7:17 e m (The Heart)
Kom av en slump över två stycken på Bilddagboken, en släkting och en vars storasyster jag gick i samma klass som i flera års tid, och tittade igenom lite. Båda sänder samma budskap: rasism. Det syns på deras kläder, symboler på kläder, de människor som de umgås med och, speciellt, på deras bilder och texter. En bild var till exempel en bunt nynazister med bombarjackor och kängor som sparkade på en ensam invandrare, och textat under står: ”NU FÅR DET FAN VARA NOG! JAG SKA JÄMNA ER MED MARKEN ERA JÄVLA PARASITER!!!!”
Att hata något man inte förstår eller som man helt enkelt inte är van vid kan jag förstå är inget jag förstår mig på. Det är ju trots allt en anledning till främlingsfientlighet. Sen kan det finnas andra anledningar som dåliga erfarenheter och liknande, men jag förstår ändå inte hur man kan dra alla över en kant. Blir man slagen av tio invandrare på någon månad, betyder det att precis alla är våldsamma idioter? Alla som jobbar som läkare och räddar livet på svenska medborgare och sköter sig lika fint som en vanlig Svensson då? Faller de också automatiskt in i kategorin ”Invandrarsvin”, om uttrycket ursäktas? Och i så fall, hur håller då teorin med att alla invandrare missköter sig? Det stämmer inte så bra, eller hur?
En av de sakerna jag tycker är mest idiotiskt av det jag såg var att min släkting (inga namn nämns) är även släkt med min farmor som satt i koncentrationsläger under andra världskriget. Så om alla hade följt nazismen, eller bara ett allmänt hat mot invandrare, så hade inte han funnits här idag. Sen att en av hans bättre vänner kommer ifrån Colombia är inte direkt genomtänkt när han valde politisk åsikt, eller vad tycker ni?
Hata alla individuellt om ni måste, men inte över en och samma kant; Svenska gränsen!
2 kommentarer
december 2, 2009 vid 8:22 e m (In Memorium, The Heart)
En nära vän gick bort i måndags av egen hand. Det var nog det svåraste beskedet jag någonsin fått under skoltid och jag har inte orkat skriva om det även om jag väldigt gärna velat. Jag var hemma ifrån skolan i tisdags på grund av det, men nu känns det som om det är dags för ett blogginlägg är det absolut minsta han förtjänar.
Jag hade egentligen aldrig träffat Eric men vi var ändå rätt så nära. Vi skrev mycket sms med varandra och jag vågade berätta saker för honom och låta honom hjälpa mig, och jag vet att jag har hjälpt honom en hel del med mycket också, speciellt mycket problem som han har haft när det gällde tjejer och även en del psykiska, vilket han även hjälpt mig med. Och vi snackade mycket om att vi måste träffas och hitta på något, och under tiden han jobbade på en krog här i Eskilstuna så kollade jag alltid om han jobbade när jag hade tid över så att jag visste om jag skulle svänga förbi och säga ”hej”. Han sa även att han skulle köra en ”huset bjuder” för mig första gången som jag besökte den krogen. Nu blev det aldrig så att jag stoppade in skallen där och han sa upp sig och började jobba på andra håll och flyttade iväg ifrån Eskilstuna under en period, men som tur är så kom han tillbaka efter ett tag och vi fortsatte att prata relativt mycket.
Eric älskade hästar och att rida och hade sitt eget stall och minst en häst som jag vet om, högst troligt flera. En dag så fick jag reda på att hans häst ramlat när han red den och att hästen då ramlat på honom, och det hade lett till att Eric skadade ryggen extremt allvarligt och hamnade i rullstol. Läkarna sa att han kanske skulle vara tvungen att stanna i den resten av hans liv. Jag minns hur jäkla lycklig han var när han lyckades röra på sina tår. Han skrev det i ett sms till mig med minst tio utropstecken och han var verkligen som ett barn på julafton, och jag var riktigt jävla glad för hans skull då. Men läkarna trodde ändå att han aldrig skulle kunna gå igen, trots att han nu kunde vicka på sina tår och, tydligen, satt och gjorde det hela dagarna av glädje.
Men sen började jag höra av honom mindre och han svarade inte alls lika ofta på sms eller över internet. Jag vet att han hade det tufft så jag brukade skicka sms till honom lite då och då för att se hur det var med honom och se om det fanns något jag kunnat göra, men han svarade inte ens varannan gång. Jag försökte få honom att se att jag alltid fanns där för honom och gjorde allt jag kunde för att hjälpa honom och muntra upp honom om han skulle behöva det, men han svarade som sagt inte så ofta. Det kan jag visserligen förstå, det kan inte vara så kul när folk hela tiden behandlar en som någon typ av offer.
I måndags så gick jag förbi Sofia i klassen när jag skulle gå och fylla på min vattenflaska och hon sa att hon hade något att berätta om Eric (de har varit tillsammans och var nära vänner). Jag frågade vad det var och kände direkt en stor klump i magen och visste vad hon skulle säga innan hon sa det. Hon stod och skakade när hon berättade att Eric hade dött samma dag. Hans lillasyster hade tydligen skrivit det till Sofia över sms. Senare fick jag även reda på av henne att Eric hade gjort det med flit och vilja. Det enda jag inte vet är hur. Det som verkligen får mig att känna mig som en hög av skit är att jag på söndagen funderade på att skicka ett sms till honom och bara fråga hur det var med honom. Vem vet vad som hänt på måndagen om jag bara hade gjort något så litet som att skicka ett sms?
Nej, nu börjar jag gråta så nu är det dags att sammanfatta allt.
Eric Jonatan Widell, jag hoppas att du vilar i frid nu och att du kan gå igen, men mest av allt önskar jag att du har det riktigt underbart där uppe med alla dina gamla hästar. Det förtjänar du verkligen. Nu slipper du i alla fall lida i en stol på hjul resten av ditt liv. Vi saknar dig som fan här nere!
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
2 kommentarer
november 22, 2009 vid 5:55 e m (Random)
Söndag ska vara en vilodag enligt Bibeln. Det var den dagen då Gud vilade efter att ha skapat våran vackra planet, lustgården vi levde i, mannen som skulle skaffa mat och kvinnan som tyckte att ett äpple skulle sitta rätt fint nu när ormen påmint henne om det. Men söndag är inte alltid en vilodag, i alla fall inte idag.
Idag skulle det varit skönt att bara krypa ner i ett bad och slappna av helt och hållet med sällskap ifrån min älskling, men inte då. Idag har jag pluggat, diskat och håller på att tvätta (även om jag glömde sätta timern på ringning när jag plockat i tvätten, så jag får gå ner och titta till lite då och då). Och nu sitter jag sjukligt trött och vill slappna av lite i badet och sedan krypa ner i min lilla, fina säng bredvid min flickvän. Men hon är i Torshälla hemma hos sig och jag har ett arbete till Svenska C som ska vara klart till imorgon. Bara så att ni vet, det är ett klassiskt skjuta-mig-själv-ämne på Tråkighetsskalan, så för er som ännu inte börjat tredje året på gymnasiet; välj det inte.
Sen har jag kommit på att det finns många människor som brukade vara mina vänner förut som antingen har försvunnit ifrån mig eller så har jag försvunnit ifrån dom. Det gör mig inte så mycket i helhet, men det finns en liten skala av dessa människor som jag saknar, en liten skara som alltid hade ett kul skämt eller en perfekt ”one-liner” i lager och som alltid var roliga och trevliga. En av dessa var Niklas, han var alltid så jävla kul! Men sen skulle han flytta till Västerås och nu har jag inte hans nummer. Sen kan jag sakna helgkvällarna på Alive med ”grabbarna” och vissa enskilda personer här och där. Men vänner är som spel, you win some, you lose some och så kommer det alltid att vara. Så man får sitta och tänka tillbaka på de roliga stunderna med grabbarna och hoppas att det kommer några fler.
Nej, dags att dra igång med pluggandet igen. Psykologi, here I come!
Kommentera
november 18, 2009 vid 11:53 f m (Random)
Sitter i datasalen i skolan och det var några som talade om bloggar och kända bloggare, och jag fick en sådan extrem lust att sätta mig ner och skriva lite. Vet inte direkt vad jag ska skriva, men det brukar alltid lösa sig.
Något jag inte förstår är att bloggare som t.ex. Kissie och Blondinbella (usch och fy!) kan tjäna pengar på sina bloggar. Har kollat in båda deras bloggar, och jag tycker inte direkt att de är läsvärda. Det står i stort sett om vilka parfymer de handlat, vilka de umgås med om dagarna och liknande, och det är sådant som precis vem som helst skulle kunna blogga om. Men bara för att de är lite översminkade och klassade som ”snygga”, av anledningar som jag aldrig kommer att förstå, så är säkert deras bloggar värda att bli aktiebolag.
Missförstå mig nu inte och tro att jag är avundsjuk, för så är inte fallet. Visst skulle det kunna vara skönt att tjäna lite enkla och snabba pengar genom att bara skriva ner vad jag gjort och vilken musik jag för tillfället lyssnar på, men jag är ärligt talat glad att jag slipper. Det är inte alla dagar som man kan blogga, antingen har man inte tid eller inspiration för att skriva ett bra inlägg. Ibland kan man dock improvisera ihop något riktigt fint, men det är inte alltid. Så jag är inte avundsjuk, jag förstår det bara inte.
Men men, det rör ju inte mig!
Kommentera
