Johanna Hellström

juli 9, 2009 vid 3:36 e m (The Heart)

I början av 2008 lärde jag känna Johanna via en gemensam vän, Tony (som egentligen stavar Toni). Jag och Johanna hade tidigare gått på samma skola men då kände vi inte varandra, vi visste bara vem den andra var. Men när Tony presenterade oss så kände jag igen henne på en gång.

Johanna sjunger nämligen som en gudinna, så medans vi båda gick på Djurgårdsskolan i Eskilstuna så lade jag märke till henne när hon ställde upp i skolans Sikta mot Stjärnorna och vann. Redan då var jag extremt överimponerad av henne och hennes röst och scenkänsla. Men vi talade aldrig med varandra medans vi gick på samma skola, av lika anledningar som jag inte kommer att ta upp här och nu.

Efter att bara känt varandra i några månader så blev hon min bästa vän. Jag litade på henne något extremt mycket och gick igenom hela mitt liv för henne så att hon skulle kunna lära känna mig ännu mer, och hon öppnade upp sig för mig också, och jag lärde då känna henne ännu mer och fick bara starkare och starkare bevis på vilken underbar människa hon är. Och sedan dagen då hon fick mitt nummer så tror jag faktiskt ärligt talat inte att det har gått en enda dag utan att vi har haft kontakt på något vis.

Och efter ett tag byggdes känslor upp, både på hennes sida och på min. Men ingen sa något till den andra då vi inte dels ville erkänna det för oss själva och dels inte ville förstöra vänskapen emellan oss. Men känslorna fanns där, vare sig vi ville eller inte. Och sedan åkte jag till Israel och när jag kom hem så hade jag med mig ett armband åt henne med stjärnor på (det var för att i mina ögon är hon redan en stjärna och jag vet att hon kommer att bli en artist) som hon fortfarande har på sig, ett helt år senare. Och det var efter det som vi började flirta lite smått med varandra.

Det började så enkelt att man bara märkte att kramarna var annorlunda. De var fyllda med mer känslor än innan. Vi började, antagligen omedvetet, ge varandra tecken som den andra uppfattade. Det blev till slut så pass mycket att jag erkände för henne att jag hade känslor för henne och hon sa att hon hade känslor för mig. Så en natt cyklade jag ifrån Lagersberg i full fart bara för att få träffa henne, hålla om henne och dela våran första puss. Dagar senare blev det första kyss. Och en dag i centrum så såg två gemensamma vänner oss när vi kysstes och då blev vi officiellt ett par a allas ögon. Och jag ångrar inte det det minsta.

Historian om hur vi blev tillsammans har ni hört så många gånger. Men efter det då?

Precis som alla par så har vi bråkat flera gånger även om vissa bråk kan ha varit på grund av något så enkelt som att den ena varit lite för trött. Vissa bråk har dock varit av rejäla och vettiga anledningar. Men hur mycket vi än har bråkat så kan jag ärligt talat säga att jag aldrig har älskat någon på samma sätt som jag älskar Johanna. Visst har man ibland trott att det ska ta slut och att det inte ska kunna hålla för alltid, men jag har aldrig slutat hoppats på att det ska det för hon är ärligt talat tjejen (snarare kvinnan) som jag vill spendera mitt hela liv med.

På hennes födelsedag den 24:e juni det här året så hade jag lovat henne att ge henne den bästa presenten hon någonsin har fått. Hampus och Gabb gav utan tvekan den roligaste, men jag tror ändå att hon älskade presenten hon fick av mig. Hon fick den lite innan klockan ett på morgonen. Jag cyklade hem till henne och gick med henne till bryggan där vi hade våran första puss och där gav jag henne presenten. En silverring där det stod “Martin 04/08-08  24/06/09″ graverat på insida. Precis, en förlovningsring. Jag har en likadan ring med graveringen “Johanna 04/08-08  24/06/09“ på insidan.

En del kanske undrar varför jag skrev detta inlägg. Jag fick helt enkelt vara lust att skriva ännu ett inlägg om min flickvän som jag älskar mer än något annat. Hoppas att det inte blev för tjatigt. Men jag älskar henne.

Bubblan <3 Plutten

Leave a Comment

Dagen

maj 22, 2009 vid 6:48 f m (Random)

Idag är en av få dagar där jag faktiskt har en hel del inplanerat, och det känns faktiskt bra. Visst, jag är lite “ta dagen som den kommer” men det är ändå skönt att veta och inte behöva undra vad man kommer att göra om fem timmar. Idag vet jag iallafall.

Älsklingens mamma kommer hit för att hämta upp oss kring fem över tio nu på morgonen för att ta med oss till Västerås där de ska handla. Jag och Älskling följer enbart med för att få komma ut lite och gå omkring istället för att sitta inne hela dagen som vi antagligen skulle göra annars. Dock finns det en risk att Älsklingens mamma och syster svänger in på IKEA, stället som tar död på min själ. Kalla mig dramatisk, men jag hatar IKEA. Men men, det överlever jag så länge Älskling är med mig.

Sen på kvällen så är det Balstafestivalen som gäller för mig och min sötis. En massa band som ska spela på mitt gamla dagis, det blir bra. Säkert något band jag tycker om och säkert några människor jag gillar. Men samma princip gäller där som innan; så länge min Älskling är med mig så klarar jag det. Då klarar jag ALLT!

Leave a Comment

VU1

maj 21, 2009 vid 7:45 e m (Väktarutbildningar)

Jaha, då är den långt efterlängtade VU1:an avslutad. För er som inte vet vad VU1 är så kan jag tala om att VU1 står för Väktarutbildning 1 och i den ingår bland annat självskydd, brandsäkerhet, juridik, batonghantering (gummiklubban) och handfängsel. Denna genomförde då min klass vecka 20. Låt mig gå igenom lite snabbt vad vi gjorde under veckans gång:

Som jag skrev tidigare så började VU1 måndag vecka 20. Jag skulle gått upp klockan sex för att göra mig i ordning då jag skulle svänga förbi hos min Älskling innan skolan men jag vaknade istället vid tre och kunde inte somna om. Då gjorde jag frukost istället (jag vet, chockerande!) som bestod av:

  • Sex stycken rostade mackor
  • Två koppar kaffe
  • Tre löskokta ägg

Bara det är ungefär tolv gånger mer än vad jag brukar äta till frukost. Med andra ord så brukar jag inte äta frukost på skoldagar. Sedan efter frukosten så fick jag den geniala idéen att ta mig utomhus och jogga ett tag. Så emellan kvart i fyra och kvart över fem (ungefär, minns inte exakt) så var jag ute och joggade. Det var riktigt skönt att vara ute så tidigt, nästan inga ute och härlig luft.

Efter det var det att göra sig i ordning för skolan då vi skulle påbörja VU1 halv nio samma dag. “Inga problem!” tänkte jag och gjorde mig redo och var i skolan tjugo över, ombytt och klar. Visserligen var jag då tjugo minuter sen då våran lärare Stefan sagt att vi kulle börja 8.30 när v skulle börja 8.00. Bra Stefan, Bra. Men de förlorade trettio minuterna togs igen genom att arbeta 30 minuter extra i slutet av dagen. Men så ska det vara, ingen tid att förlora!

På måndagens schema fanns då självskydd, handfängsel och batonghantering med gummiklubban, inte en expanderbara. Vi fick lära oss grepp, hur man står när man blir attackerad eller gör sig redo, hur man hanterar gummiklubban och hur man gör med handfängseln. Fick lite beröm för min bestämdhet vid greppen och liknande, och beröm känns ju alltid bra. Men i helhet var dagen lång men rolig, och man var lagom mör i armarna efter alla grepp man utsatts för på måndagen.

På tisdagen var det brandövning så det var bara att på något jävla vis ta sig ut till Lilla Nyby och öva på att släcka en brinnande person med brandfilt, släcka en eld med olika sorters brandsläckare, gå igenom lite teori, vandra i ett kolsvart rum med skyltar, vandra i ett kolsvart rum utan skyltar och till sist lite grupparbete med tre personer á grupp. Alltid härligt att arbeta tillsammans. Ja, så länge man inte hamnar tillsammans med människor som är plågor.

Onsdagen var ett besök till Stockholm och Vasamuséet och Polishistoriska Muséet (eller vad det nu heter). Kan tyvärr inte ge en recension då jag inte var där.

Torsdagen var teori med arbetsmiljö som största inriktning. Vid slutet av dagen hade vi genomgång av allt vi gått igenom under veckan. Det var mycket tungt med lagar och juridik, paragrafer och kapitel. Snurrande skalle? Ja, en hel del.

Fredagen var då den stora dagen då vi skulle göra ett prov på 42 poäng som skulle avgöra om vi klarat oss igenom en tuff vecka av väktarutbildning. Emellan halv nio på morgonen och elva hade vi teori med genomgångar över precis allt vi gått igenom; vad man får och inte får göra, när man får/inte får göra det, vilka lagar som betyder vad och deras paragrafer, vilka lagstöd olika grupper av säkerhetsarbetande har och liknande. Lunch elva, prov tolv. Och på provet så var det inget IG-G-VG-MVG. Antingen så klarade man utbildningen eller inte.  Jag gjorde provet som alla andra, och låt mig visa lite hur det gick:

Totala poäng: 42

Krav för godkänt: 28

Mina poäng: 36

Med andra ord så klarade jag det, och riktigt bra också! Så nu är det bara VU2 kvar som är vecka 37, sen är jag färdigutbildad väktare! Grattis till mig!

1 Comments

Nationellt

april 28, 2009 vid 5:13 f m (Skolan)

Jag har fått tillbaka min blogglust. Det känns lite lagom underbart, om jag ska vara helt och fullt ärlig. Men det är inte det jag tänker på nu, utan just nu fokuserar jag lite på nationella proven i engelska.

Som ni säkert förstår så har jag alltså nationella proven i engelska idag, det är writing som gäller. Jag har förberett mig en del genom att läsa ett förberedelsehäfte som vi fått, och det är ju alltid bra. Men låt mig jämföra det bra med det dåliga inför provet:

Det positiva:

  • Jag är bra på engelska
  • Jag är bra på att skriva
  • Jag är förberedd

Det negativa:

  • Jag är övertrött
  • Jag är riktigt skoltrött
  • Jag har ingen musik att lyssna på (vilket kommer resultera i stora koncentrationssvårigheter)

Så det jämnar ut sig rätt så bra ändå. Så då får jag väl gå till skolan, dricka Power King och göra mitt bästa. Önska mig lycka till!


Xersize, over and out

1 Comments

Min bubbla, min Älskling

april 27, 2009 vid 8:08 e m (Random)

bild006

Min älskling är helt fantastiskt underbar och innan jag pluggar ikväll så vill jag göra ett snabbt litet inlägg om henne. Så nu är det precis vad jag gör!

Jag träffade Johanna förra året och snabbt blev vi vänner och senare bästa vänner. Henne har jag alltid kunnat lita på och jag älskade verkligen henne så som man älskar någon i sin familj men efter några månader började jag närka att de känslorna utvecklades till annat. Jag förnekade det först då jag inte ville förstöra våran helt fantastiskt underbara vännskap men in som testat vet att ens känslor kan man inte förneka hur enkelt eller hur länge som helst. Så efter ett tag var jag tvungen att inse att jag var kär i min bästa vän. Men eftersom att jag inte ville förstöra våran vänskap så vågade jag inte aggera på det, men jag tror att både hon och andra märkte det till en viss del.

Så när jag kom hem ifrån Israel förra sommaren så var hon den första jag ringde så fort planet landat, alla andra fick bara meddelanden. Hon var en av tre som fick gåvor ifrån Israel och de andra var min mor och en tjej som jag hade det på gång med och till slut blev tillsammans med. Men efter två-tre veckor med henne så började jag och Johanna prata och vi berättade för varandra att vi hade känslor för varandra. Jag lovade henne att göra slut med Cassi (som för övrigt var en gemensam vän) vilket jag också gjorde och det tog inte lång tid innan vi hade våran första kyss den första augusti 2008. Hon kände sig dock inte redo för ett förhållande så vi beslutade att hålla det bakom allas ryggar och inte bli tillsammans förens hon var redo, men det gick inte så bra.

Den fjärde augusti så stod vi och kysstes utanför Flannör (stavning?) medans Simon och Sebbe var nere i bowlinghallen för att låna en toalett. Men när de kom upp ur bowlinghallen, och bussen som var på gatan emellan de och oss flyttades, så såg de mig och Johanna. Jag såg på henne att hon ville sjunka under marken så jag sa till Simon och Sebbe att de inte skulle berätta för någon. De gick med på det och jag berättade det för Johanna som log mot mig och sa:

“Vad är livet utan en risk?”

Efter det tog hon min hand och vi gick in till våra vänner som samlats i Gallerian. Alla blev förvånade men glada. Och sedan den dagen, 04/08-08, så har det varit jag och Johanna, genom allt. Vi har genomlidit en hel jävla del, saker som man inte ska behöva gå igenom, men idag har vi kommit på något som förhoppningsvis kommer vara den ultimata lösningen för oss. Och jag älskar henne mer än allt annat, mer än vad jag trodde var möjligt.

Oj, detta blev mycket text ändå. Bäst att avsluta och plugga.

Slutsats: jag Älskar dig, Johanna Elmy Lovisa Hellström. Och det kommer jag utan tvekan alltid att göra. Ti amo, Bubblan <3

1 Comments

Hat

april 26, 2009 vid 9:10 f m (The Heart)

Hat är en rätt så rolig känsla som man inte ska använda för ofta. Man ska tex inte överdriva och säga att man hatar någon eller något när man enbart ogillar den/det som det rör sig om. När man är liten är det enkelt gjort men en del lär sig när man blir lite äldre att inte använda ordet för enkelt. Jag har lärt mig att inte använda det hur enkelt och lössinnat som helst. Så när jag säger att jag hatar någon så gör jag verkligen det, och just nu gör jag verkligen det.

Jag är kanske den lite mer “hatiska typen” men jag har ändå inte lätt för att hata människor. Det finns bara en liten skara människor som jag ärligt talat kan säga att jag hatar, och ett av mina ex är den jag hatar mest på hela jävla jorden. Och nej, det är inte Marre. Henne skiter jag bara i, så henne är jag varken bu eller bä emot, i min värld finns hon helt enkelt inte. Nej, det är en annan.

Hon har bokstavligt talat förgiftat mitt förhållande med Johanna. Det tål jag inte, och av just den anledningen vill jag på fullaste allvar döda henne. Så här starkt hat kände jag inte ens mot Tobbe för några år sedan. Men jag vill ärligt talat släpa ut henne i skogen, sätta en pistol mot hennes huvud och trycka av. Sedan stycka fanskapet och gräva ner delarna någonstans i skogen.


Fan ta henne

3 Comments

Pistolmannen blev sexslav

april 16, 2009 vid 5:05 e m (Världen)

Min söta Älskling visade mig en artikel i Aftonbladet om ett väldigt misslyckat rånförsök i Ryssland. Eller misslyckat och misslyckat, det beror ju på vad man tycker om sex då.

En man gick in i en skönhetssalong i Ryssland och försökte råna den med en pistol i handen strax innan de skulle stänga. Kvinnan som jobbade där hade inte bara gett honom pengar då utan även en rejäl smäll. Chockad som han blev så hade han inte reagerat när hon tog upp honom på axeln, proppade i honom Viagra och band fast honom.

I tre dagar användes han som hennes personliga sexleksak. Han hade försökt få pengar men fick istället en jävla massa sex, och inte frivilligt heller. Det är illa om man börjar som gärningsman för grovt väpnat rån och slutar som offer för tre dagars våldtäkter. Så han är inte ensam om att riskera fängelse nu, kvinnan ligger också risigt till.

Jag skrattade iallafall när jag läste om det

1 Comments

Både på gott och på ont

mars 23, 2009 vid 9:00 f m (Familjen, The Heart)

Jag sov hos min älskade Johanna ifrån fredags till söndags och helgen med henne har varit obetalbar. Det var första gången jag sov över hos henne någon helg, och vi umgicks inte bara som ett par som vi brukar utan vi umgicks även mycket som kompisar, om ni förstår hur jag menar. Det var riktigt bra, vi båda behövde nog se att kompis-fasen fortfarande finns kvar, det är ju bra för ett förhållande. Men sen ringde pappa i lördags och frågade om jag ville med till sjukhuset på söndag då Arne hamnat där. Pappa sa att det antagligen skulle bli sista gången jag såg honom, och när jag hörde tonen i pappas röst kunde jag inte säga nej även om jag velat, så jag följde med.

Först och främst vill jag bara be lite om ursäkt för att jag inte uppdaterar bloggen lika mycket nu som förut. Det som har triggat min vilja att blogga har sedan början varit att jag mått dåligt, och eftersom att jag mått bättre än någonsin de senaste snart åtta månaderna så har jag inte varit allt för blogg-sugen. Så då vet ni det. Men jag kommer garanterat inte att sluta blogga ännu, så det är bara att titta in lite då och då om ni vill.

Men tillbaka till sjukhuset och Arne. Pappa hämtade upp mig vid polishuset (då jag var hemma hos min älskling som bor i centrum) och då hade han redan hämtat upp min syster Mia innan. Sen bar det först av till Lagersberg för att hämta Fia och efter det var det raka vägen till sjukhuset. När vi kom in i rummet så var redan faster där och i sängen låg Arne. Jag har aldrig sett honom sådan. Han kunde nästan inte röra sig, han hade en blåtira, han kunde inte prata och på hans huvud såg man spår efter hjärnblödningen som satte honom där på sjukhuset. Efter ett tag anlände även farbror Stig, hans fru och farmor. Det var när jag såg farmor lägga handen på Arne samtidigt som hon fick tårar i ögonen som jag fick börja bita iho rejält. Fia sa det till mig redan innan att om någon börjar gråta så kommer hon att bryta ihop.

Jag vet inte hur länge vi var där men när vi gick därifrån började Mia att gråta, vilket även fick igång Fias tårkanaler. Då fick jag verkligen spänna varenda muskel i kroppen för att inte gråta, för jag ville verkligen inte gråta. Inte för att det är “omanligt” eller liknande utan för att jag vill inte gråta på grund av honom. Han har alltid varit som en farfar för mig, men efter förra året som jag fick reda på sanningen om honom har jag börjat att halvt hata honom. Jag vet att det låter ondskefullt, men jag kan inte låta bli att känna så. Det som förvånade mig mest igår, på tal om det, är hur synd jag faktiskt tyckte om honom. Han låg där och kunde inte röra annat än armarna och ett ben och han kunde inte prata. Han var medvetande också, vilket betyder att han vet om vilken situation han sitter i och vet hur nära slutet han måste vara. Det måste vara hemskt, rakti igenom. Och jag tyckte faktiskt riktigt synd om honom igår.

Orkar inte skriva mer om det nu, måste också göra mig i ordning för skolan. Adjöss

Leave a Comment

Ja ni, människor

mars 20, 2009 vid 6:07 f m (Random)

Ja, vad kan jag säga? Det var ett tag sedan jag bloggade faktiskt. Jag har inte direkt känt att jag har behövt blogga, jag har velat men bara inte haft något att blogga om. Det är ju oftast inte så lyckat, så istället tog jag mig en liten blogging-paus. Sen att jag hade segt internet ett tag har ju inget att göra med detta.

Jag har kommit på att jag bloggar lite i perioder. I vissa fall kan jag skriva flera inlägg på en och samma dag och ibland, som nu och andra gånger innan, så kan det ta flera veckor emellan varje inlägg. Jag antar att det har att göra med hur mycket som händer i mitt lilla liv. Om jag är med min älskling hela dagarna så har jag inte varken lust eller anledning till att blogga,då vill jag bara vara med henne och allmänt umgås. Och tänk er vad trist för er att läsa om jag varje dag skulle skriva “Hej. Idag har jag varit med min älskling och vi har haft jättemys och jättekul. Ses imorgon!”. Ingen höjdarblogg direkt, även om jag vet att hon skulle läsa den konstant ;)

Så vad har hänt för att jag ska blogga denna morgon? Inte mycket, faktiskt. Jag fick bara en sådan otrolig lust att sätta mig ner och klottra dit ett par ord i bloggen. Dessutom så kan jag påpeka att min klass ska vara figuranter den 22:a april åt nyutbildade kravallpoliser. Vi ska spela demonstranter och kasta sten och liknande på de för att se hur de hanterar situationen. De får dock inte misshandla oss, vilket jag tycker är ruskigt hyggligt av polisen som är ansvarig för hela stohejjet. Så med lte tur så kanske jag slipper sitta i rollstol den 24:e när jag fyller år. Håll tummarna!

1 Comments

Svammel

mars 10, 2009 vid 6:40 f m (Random)

Idag när jag vaknade av att alarmet på mobilen ringde halv sju insåg jag hur trött jag var, så jag sköt upp sömnen till klockan sju istället. Så idag fick jag iallafall sova lite mer även om jag fortfarande hatar att jag måste gå till skolan och dessutom öppna med naturkunskap…

Jag har hunnit tänka på mycket emellan igår kväll och nu på morgonen när jag nu sitter här och skriver klockan 07:28. Vi kan ju börja med religioner; jag har läst lite den senaste tiden om olika religioner, allt ifrån hinduism till LaVeys Satanism och kommit fram till att jag faktiskt känner mig riktigt stark och trygg med min religion. Och som min syster påpekat, jag har fortfarande mycket att lära om den men jag läser på när jag än får chansen och jag lär mig mer och mer hela tiden. Och jag känner mig faktiskt trygg med den, på något sätt lyckas den höja min styrka när jag känner mig svag och höja mitt mod när jag är rädd. Jag vet att det låter sliskigt, men så är det faktiskt. Och det känns faktiskt riktigt bra. Här skall inte konverteras på ett tag!

En annan sak jag tänkt på är gamla klassikerna “om” och “vad hade hänt om inte”. Det är rätt intressant faktiskt. Man har ju kunnat göra så otroligt många val om man tänker efter. Bara nu på morgonen, till exempel, valde jag att dryga ut min sömn en halvtimme, duscha snabbare än vanligt, borsta tänderna, raka mig, ta på mig kalsonger och till sist sätta mig här. Jag hade högst trolig skrivit något helt annat om jag istället för att rakat mig hade satt mig vid datorn och bloggat direkt. Att en så liten sak kan påverka en hel del är fascinerande. Det tänkte jag mycket på när jag såg Valkyria, men det ska vi inte ta upp nu.

Tid har jag också funderat över då det är en stor och viktig del av våra liv. Man tänker inte på det så ofta, inte jag iallafall, men tiden styr i stort sett oss. Vi ska vara där vid det klockslaget och på den dagen skall det vara gjort och liknande. Eller helt enkelt något så litet som att bara passa busstiderna. Jag själv är inte en sådan som åker buss ofta, jag åker nog bara en gång om dagen (förutom när jag har träning, då åker jag två) men det finns de som är totalt beroende av bussar för skolan, jobb och liknande. Så det är rätt intressant att något som är så obetydligt att man inte tänker på det är så stort att vi inte skulle klara oss bra alls utan det.

Nej nu ska jag göra mig redo för skolan. Ha det gött!

1 Comments

« Tidigare inlägg Nästa sida » Nästa sida »